Ellen- en fördomsfri ungdom

Jag är fortfarande ganska sjuk, men Marcel har blivit i princip helt frisk. Alla i min klass på Horizonte är sjuka, så vi hade nästan som en nys-tävling och jag kollade hur många gånger alla nös, haha. 

Idag var tyvärr den sista dagen för min lärare, hon ska åka iväg på semester i Kanada och sedan kommer hon tillbaka, men då kommer hon inte vara våran lärare, utan då får vi en annan. Så det var lite sorgligt, jag tyckte jättemycket om henne. Hon hade bakat cheesecake till oss, som var supergod, vi spelade kul spel och hon hade skrivit personliga kort till oss som hon gav oss lite hemligt. Eftersom jag bara har gått på Horizonte i två veckor ännu så kände hon ju mig ändå inte, men hon skrev ändå väldigt fina komplimanger och beskriv mig rätt så på pricken ändå. Väldigt coolt! 

Idag tänkte jag prata lite om min boende situation för att förklara svart på vitt. Vi börjar från början. Jag bor på planeten Jorden... haha, nej jag bara skojar. Jag bor i staden Regensburg i södra Tyskland. Regensburg ligger typ en och halv timme från München med tåg, då kanske det är lite lättare att förstå var det är. I Regensburg så bor vi i princip centralt, men absolut inte mitt i staden. Vi bor på Ostengasse. Alltså vid östra sidan om vad som en gång var en mur. Ni vet som på Gotland, där muren är finns det fyra portar. Vi bor vid den östra porten. 

Vi bor på nedersta våningen så inga trappor. I våran lägenhet finns det, om man ska vara helt noggrann sex rum. Ett av dom består bara av en toalett. Ett annat rum är dusch, handfat och tvättmaskin och torktumlare. Vi har en kök. Lagom stort, ingen diskmaskin tyvärr. Sedan finns det alltså tre rum kvar. Det är vårat och våra rumskamraters rum. Ben och Happi heter våran rumskamrater. Ben jobbar i en bar och brukar hoppa runt i kalsonger ibland. Happi bor i rummet vägg i vägg med oss. Han spelar gitarr i ett band och går på Marcels universitet. Och så finns vårat rum. Vi har det snyggaste och varmaste rummet, enligt min smak. Med en blandning av en del av mina grejer från Sverige, och Marcels saker. Vi har en liten garderob och ett mycket smart bord som man kan göra mindre eller större jättesmidigt. Men framförallt har vi en gigantiskt hylla med massa små hyllor i som gör att vi får plats med mycket och en stor säng med massvis av kuddar. 

Ja, så jag bor alltså med folk. Och det var det jag tänkte prata lite mer om. Jag har ju aldrig bott med särskilt mycket folk. Speciellt inte på det här sättet, bara med familjemedlemmar. Helt ärligt så hade jag romantiserat det rätt så mycket efter att jag bott ensam i ett hus innan. Jag längtade efter att höra fotsteg och allmänt höra tecken på liv. Och det är faktiskt väldigt härligt måste jag säga, jag tycker om det väldigt mycket, än så länge i alla fall. Happi spelar en trudelutt på sin gitarr, och jag står i köket och lagar mat. Man hör vad folk lyssnar på för musik, eller ser för tv-serie. Visst, jag sätter på mig hörlurar ibland, men jag blir aldrig störd av de andra, och då är det ändå väldigt lyhört i lägenheten. Men det är mysigt liksom. Vi hejar lite på varandra lite varje dag. Pratar lite. Om Marcel och jag har lagat väldigt mycket mat bjuder vi Happi eller Ben på lite, eller en kopp te. Så ännu är det rätt så härligt faktiskt. 

Okej. Hoppas att ni fått reda på lite mer om mig nu. Har ni några frågor så är det bara att fråga. 

Spännande saker väntar. Den här helgen ska jag och Marcel med Marcels mormor på opera. Och håll i hatten, jag har gått med på att gå en konsert! Ja, det stämmer, jag har faktiskt aldrig varit på en riktig konsert, men i november blir det tydligen av. Gorillaz i München. 

Ha det bra! Hoppas ni mår bättre än mig!