Vi blir tre år!

Kära läsare, 
 
Hoppas att ni ha en trevlig kväll ikväll. Det har jag minsann. Tre jäkla pang-dagar i rad kan jag erkänna. I måndags kände bara allt mest väldigt bra. Det var första dagen för julmarknaden här i Regensburg. Japp, den börjar nu och ända fram till jul, ganska sjukt ändå. Jag skulle absolut säga att julen är mer hypad här i Tyskland, inte extremos extravagansos, men ändå, mer än i Sverige absolut. Och det märks ju till exempel på julskyltningen. Varenda gata här i Regenburg har sin egna form av belysning, alla skyltfönster är proppfulla med granar och grankvistar.  Vi gick egentligen inte alls särskilt mycket på marknaden. Tanken var att jag skulle köpa grejer med hem till att göra halloumi-burgare. Men när jag kommer in i affären så är en kasse sönder och det är dessutom rush hour när det gäller livsmedelsinköp, så därför var kön ändå bort till mjölken. ÄNDÅ BORT TILL MJÖLKEN I TELL YOU!!! Okej, ni kanske inte vet var vår mjölk står, men det är jäkligt långt borta från kassan i varje fall, det vill jag lova. 
Så jag lämnade gott tillbaka mina varor och mötte upp Marcel för att äta vegetarisk Döner förståss. 
Huh, på tal om mat så har jag förresten äntligen fått en tysk favoriträtt. Rahmschwammerl mit semmelknödel, helt enkelt. Skitgott är det, det är som en soppa med svampar i olika storlekar och den är gjord på grädde och så en knödel till det, som för er som inte vet, är som en stor degklump typ. 
 
Bildresultat för rahmschwammerl mit semmelknödel
 
Och just i måndags serverades nämligen Rahmschwammerl mit semmelknödel i skolmatsalen. Vilken lycka alltså!!! Slurvade och smaskade i mig detta! I alla fall så tog vi oss en sväng till julmarknaden, men de höll precis på att stänga. Så det vi gjorde var helt enkelt att köpa en adventskrans. Japp, jag sa rätt. I Tyskland är ljusen i en krans och det spelar ingen jäkla roll om dom står i tripptrapptrull ording eller inte, för dom är i en krans. Kransen kan tydligen bestå av lite olika, men den vi köpte var med mossa. Förutom det så var det egentligen inget särskilt jag kan sätta fingret på som gjorde min måndag så härlig. Men den bara var det. Det var väll något lugn i kroppen. Jag och Marcel hade väldigt kul. 
 
 
 
Och så igår tisdag så var det alltså dags för våran årsdag. Jepp, vi hade anniversery. 2014 den 28 November blev vi alltså ett par. Och exakt en månad tidigare träffades vi för första gången i ett hostelrum i Auckland, Nya Zeeland. Vi har kommit en bra bit sedan dess. Nya Zeeland, Sverige och Tyskland. Resor, äventyr, svårigheter. Besök av och med familjerna. Mycket kärlek. Så häftigt. Jag är riktigt stolt över oss. Vi har lyssnat mycket på varandra och tagit emot konstruktiv kritik och lärt oss att förbättra oss på olika sätt. Innan jag flyttade ihop med Marcel trodde jag verkligen inte att jag kunde bo ihop med någon, men jag tror banne mig att vi har motbevisat mina fördomar. Vi har båda alltid haft en väldigt öppen, realistisk syn på oss som par. Att "livet" händer och att vi förmodligen inte kommer att vara tillsammans hela våra liv. Vi är unga och sin egen lycka är så väldigt viktig. Men just nu är vi ärligt talat som allra lyckligast, tror jag nog. Vi är stabila typ. Vi hejar på varandra och samtidigt på oss tillsammans. Marcel är verkligen en helt otrolig person på så otroligt många sätt. Jag är mycket mer en person som vill fira stort på födelsedagar och julafton och på dessa speciella dagar, men på vardagar kan jag ha svårt att vilja göra "måsten". Medan "måsten" kommer väldigt naturligt för Marcel såsom att diska, tvätta och annat kan han göra helt utan att klaga. Men att klura ut den perfekta presenten och att göra en speciell dag till en verkligt speciell dag är mer min melodi. När det gäller vardagssysslor är vi väldigt lika. När det gäller det mesta är vi väldigt lika. Jag gillar däremot att ha en lite lös plan över veckans måltider, men har jag inte köpt mat till alla dagar eller har jag ingen lust att laga mat så talar jag bara om för Marcel att nej, idag pallar jag inte laga mat, då fixar han det utan något problem. Jag har ju min enda hat-syssla, att diska. Jag blir så arg när jag måste diska, helt pissed off. Marcel tar vi läget den allra mesta disken, men jag jobbar på att diska mer. Det är bara så jäkla äckligt. Oh, well, kanske lite off-topic. 
 
 
 
Våran årsdag spenderades inte på något särskilt sätt. Vi gick ju i skolan och sedan på kvällen så var det Game-night på Universitetet. Det var det förra terminen också, och då var jag med och det var skitkul! Vi var kanske 30 pers, en massa skärmar med mario kart, singstar, kirby-spel, skjut-spel, plattforms-spel. Ja, allt möjligt helt enkelt. Så väldigt kul. Det fanns snacks och dryck och så beställdes det även pizza. Och dansades. I ena rummet hade vi typ bara randome musik, mycket tyskt, och dansade jäääärnet!!! Så kul! Jag kom hem vid ett-halv 2, jag har ändå min längsta skoldag på tisdagar och idag onsdag gick jag upp halv sju. Men Marcel stannade längre, vi lånade faktiskt ut vår tv så han var tvungen att fixa med det. Hursomhelst en väldigt trevlig kväll. Som vanligt sjöng vi Eminem.
 
Och idag då, vad har varit så himla bra idag? Jo, onsdagar brukar jag sätta mig på något café och nöta tyska-läxor och det gjorde jag alltså idag. Väldigt trevligt var det och jag fick en massa gjort, som jag sedan lät Marcel gå igenom så att han kan förklara mina fel för mig. Så har vi ätit halloumi-burgare idag också, och jag kollade på lite "Ett jobb för berg". 
 
Men jag måste ju ändå nämna hur det vara att baka kakor i helgen med Marcels extended family. Vi var alltså hemma hos hans mormor, som har ett helt gigantiskt hus med 6 badrum, varav tre har badkar. De är alltså vanligtvis 2 personer som bor där. Men i helgen var vi 14 pers (plus en bebis i Marcels systers mage), två hundar och en katt. Vi bakade en massa coola tyska kakor, Lebkuchen, Spitzbuben, Nussecke och så bidrog jag med en batch av svenska Midnattskakor, vilket är mitt go-to kakrecept när jag vill göra något gott fort. 

(null)


Vi hade även en liten fotostudio för att ta bilder på oss barnbarn och partners. Vi tog även gruppbilder utomhus. Dessutom graverade vi glas. Marcels moster Saskia hade en liten maskin så att man kunde göra det för hand, coolt va? 

(null)


Vi fick också alla varsin julklapp, och varsin tomte. Men julklapp spar vi tills våran mini-julafton. Tomten spar vi förresten också, vi har nämligen gömt undan allt vårat julpynt. Det får komma fram imorgon, dagen innan den första december alltså. Då ska vi lyssna på julsånger, kanske baka lite till och suuuuga in julen. Jag har verkligen sett till att vårt rum ser riktigt kalt ut så att det lilla julpynt vi har ska få skrika jul rätt i ansiktet på oss! :D 


 
Nåväl, nu vet ni detta. Hoppas ni får en fortsatt trevlig vecka! Ha det bra så länge! 
 

🍌 🍞 We made BANANABREAD! 🍌🍞

Hej allesammans! 
 
Jag hoppas ni mår mycket bra idag! Jag är för tillfället ensam hemma. Alltså helt ensam hemma. Vi bor ju fyra stycken i vårat kollektiv men jag har fått många timmar av att varken Marcel eller de andra två varit hemma. Inga bilar hörs heller. Inga grannar. Det känns typ som att jag bor som i Sverige igen. Ute på landet, ensamt. 
 
I alla fall, jag skulle gärna vilja dela med mig utav ett recept. Jag och Marcel bakade alltså Bananbröd för ett tag sedan. När jag var i London med min kusin Rebecka så hittade vi ju ett badass Brunch-ställe som heter Ozone Coffee Roaster. Där beställde min kusin då in Bananbread. Och jag bara hmm, vad är typ Bananbread. Jag visste inte om det skulle räknas som sött eller "brödigt". Vi fick in det och självklart fick jag smaka. Brödet serverades med sylt och även vad vi först trodde var jordnötssmör, men som vi sedan kom på var mandelsmör. Och fy i helvete vad gott det var. Förståss, high end inte-så-megabilligt London brunchställe, men ändå. 
 
Mitt enda andra minne jag har av Bananabread är ifrån Simpsons när Marge säger att dom ska göra Bananbread och Bart och Lisa kommer och typ squirtar ut bananerna ur sina skal, för att de är så mjuka och övermogna att man kan göra så, hahaha. 
 
Så då blev jag inspirerad och nu hade vi tre stycken bananer som var väldigt övermogna. Jag visste att vi inte hade någon brödform så jag gick faktiskt och köpte en, det kändes rätt viktigt för att det skulle bli lyckat. Jag sökte på flera olika recept, både svenska och engelska. Och det Bananbread som sedan gjordes var en blandning av de olika recepten. Jag ville mest veta VAD exakt som är ett Bananabread. Men så visste jag att jag gärna ville ha ett väldigt kryddigt, juligt Bananabread. Sedan skulle det gärna vara lite moist också och nötter är ju najs. 
 
Så det jag gjorde var alltså att vispa ihop tre stycken ägg med 2 tsk honung och tillsatte även vaniljsocker 1 msk (i Tyskland har dom något annat vaniljsocker än oss, så det är inte sådär pudrigt som det svenska är, utan som vanligt socker om smakar mer vanilj).
 
Sedan tog jag en annan bunke och mosade mina tre bananer, silade 5 dl mjöl, 2 msk bakpulver, en halv tsk muskotnötspulver, 1 och en halv tsk kardemumma, 3 tsk kanel plus att vi hackade ingefära fint ungefär en halv tsk och dessutom fint hackade valnötter (och dom var en riktigt hit visade det sig). När jag vet att ett recept har mjöl och bakpulver i sig försöker jag alltid blanda runt dom lite själva först istället för att dom ska blandas samtidigt med det andra, så att de kan göra sin kemiska thing (om det nu ens funkar så). Efter att jag hade rört om allt detta tillsatt jag 1 dl grekisk yoghurt och blandade sedan ner bunke nr 2s innehåll i äggblandingen. Rörde om alltsammans och skjuts in i ugnen på 175 grader i 45 min. Plus att vi satte hela valnötter som dekoration ovanpå. Den reste sig alldeles fint och luktar och smakar ljuvligt. Jag hade sylt på en skiva och jordnötssmör på en annan. Mycket gott och inte allt för sött. Perfekt frukost! 
 
 
 
Mmmm, mums! Men jag måste säga att det faktiskt påminner en del om min pappas mjuka pepparkaka. Förmodligen för att det är en del kanel i. God är den i alla fall. Prova gärna att baka det! 

Italien

Hej, allesammans! 


Hehe, nyss låg min mobil i solen och blev alldeles för varm och kunde inte användas. Det händer ju inte precis i Sverige. 

Nu är vi alltså i Italien och kom hit i lördags tidigt på morgonen. Vi körde hela fredagsnatten och kvart i åtta kom vi fram till huset som vi skulle bo i. Det kanske inte låter så tidigt, men när man har sovit väldigt lite och blivit väckt hela natten igenom kändes det som att man blev tvångsväckt typ halv fyra på natten. Men när vi kom kunde vi inte ta oss in i huset än eftersom de skulle städa, utan istället gick vi mot poolen. Där i låg en överraskning. Det låg ett piggsvin i poolen?! Haha, what? Jag har nog aldrig sett ett piggsvin, åtminstone inte i det vilda, åtminstone inte i en pool! 

Anyways, de tog ur piggsvinet ur poolen och vi badade inte i den förrän två dagar efter. 

Jag är alltså här med Marcel, Marcels föräldrar och hans lillasyster (som är 97:a). Marcels bror med flickvän och Marcels syster kommer på lördag. Så vi får en vecka bara vi fem och en vecka är vi åtta pers. 

Mitt och Marcels rum ligger högst upp i huset och vi har en egen våning, med egen toalett och även en takterass med underbar utsikt förstås. Marcel paxade det rummet för oss och det är jag väldigt glad för! På lördag när de andra kommer ska vi byta hus. Vi får egentligen plats alla i huset som det är, men vi hade redan bokat två hus innan när vi trodde att vi skulle vara en till. Så det blir spännande. Börja om äventyret lite. 

Vi bor i närheten av en stad som heter Camaoire. Det är väll typ som en liten by här kan man väll säga. Vi bor en bit upp i berget och att köra upp till vårt hus är lite serpentinvägar snirkelisnok kringelikrok ultra mega delux måste jag säga. Är det någonstans man skulle vara med om en bilolycka är det väll i Italien. Folk är väll inte riktigt så hemska på att köra bil som klyschan säger, men vägarna är väldigt dåliga. 

Vad har vi gjort då? Jodå, i Italien äter man pizza och pasta kan jag tala om, jisses! Ja, vi har ju eget kök (även tvättmaskin och diskmaskin) men vi lagar mycket pasta och tomatsås och så ligger det en mycket, mycket härlig pizzeria här i närheten, så mysigt är det. Där har vi ätit pizza och även tiramisu! Igår var vår femte dag här och då har vi redan ätit pizza tre gånger och då räknar jag inte dom två gångerna på stranden då vi köpte nån slice bara. 

På stranden har vi ju också varit, vi åkte till närmsta stranden. Riktigt härligt där, perfekt varm temperatur, perfekt varmt i vattnet och hundvänligt. Ja, vi reser ju med två Golden, Dana och Anou. Man fick betala lite för att vara på stranden men då får man ändå ett litet område med bord, solparasoll, och fyra stolar. Härligt, härligt! 

Vi har även besökt staden Lucca, promenerat lite, satt i oss massa Gelato förståss. 

Men det vi gör som allra, allra mest, är sola. Bada. Lääääsa mycket. Chilla, njuta. Vila. Har det härligt. 
 
Hoppas ni också har det väldigt bra!! :)