Ellen- en fördomsfri ungdom

Mycket av det vi gjorde på NZ finns det ju givetvis massvis av bilder, både på min mobil, i datorn, i systemkameran, Marcels kamera, Marcels mobil och mamma och pappas telefoner när de var där. Men ändå så blev det en del saker som inte dokumenterades alls. Detta berodde oftast på att vi inte hade rätt sorts kamera eller att vi glömt att ta med dem helt enkelt (living in the moment så att säga). Ibland så hade vi nog behövt någon form av extremkamera som en GoPro eller liknande. Även om Marcels kamera är vattentålig och stöttålig så är den ju i princip så pass klumpig som en systemkamera ofta är. Några av sakerna som inte dokumenterades var:

 

- Mitt favorit-vattenfall 

Och det känns väll lite sådär, speciellt eftersom vi fick otroligt fina bilder på Marcels favorit-vattenfall. 

 

 

Men eftersom att det inte var mitt favorit-vattenfall så tycker jag ju att mitt vattenfall var lite bättre. Jag kommer inte exakt ihåg vad vattenfallet hette eller vart det fanns någonstans men det är lite utav the Beauty i det hela. Vattenfallet började som en flod, en ganska vild flod med olika storlekar av stenbumlingar och småstenar som man kunde klättra lite på. Men när man sedan gick till där själva vattenfallet var. Åh, det var så wow. Det fanns som en bänk en bit ifrån och man kunde sitta där och titta. Men jag ville gå närmare. Så jag prövade faktiskt att klättra längs med själva "sjön" som vattenfallet ledde ut till. Där var det väldigt halt och tajt och det var nästan att man trillade men jag fortsatte i alla fall och kom alltså tillslut bakom själva vattenfallet. Bakom själva fallande vattnet så att säga. Det var så häftigt. Det var riktigt stort där och man skulle typ kunnat slå upp ett tält där om det inte vore för att det var så geggigt och blött där. Och så kunde man gå runt hela breda fallet och gå ut runt andra sidan "sjön" och det var väldigt knepigt faktiskt, jag skadade mig nog lite. Men så kom jag till en å och var tvungen att gå i och vada genom den. När jag klarat hela den biten och var på väg mot bänken så satt det några äldre på den bänken och applåderade åt mig när jag hade klättrat och klamrat mig fram så långt, haha. 

 

 - Delfin-simningen

Dels för att det blev så himla spontant bestämt att vi skulle simma med delfiner, men också för att vi inte hade någon direkt bra kamera att fota med. Vissa grejer som man gör i grupper med guide som detta tar ju guiderna bilder och så får man köpa dem, men här gjorde de inte det. Jag har skrivit en del om delfin-simninen förut så uppmanar jag er att läsa mer om det här ifall det är något ni undrar om det: http://gnellen.blogg.se/2015/may/uppdatering-och-simma-med-delfiner.html

 

Vi gjorde White water rafting eller forsränning som är otroligt vanligt att göra som resande i Nya Zeeland, nästan lite klyschigt sådär. Vi var otroligt många i samma grupp. Kanske sex båtar med fem personer i varje gummibåt. Den femte personen var en instruktör och instruktören tog bilder på de i just sin båt, så nog togs det bilder. Efter själva forsränningen så fick man titta igenom bilderna och välja om man ville köpa dem. Men det ville inte vi. Tyvärr så kunde inte Marcel ha på sig sina glasögon under tiden och han hade inga linser så han fick kanske inte en så bra upplevelse som det kunde ha blivit. 

 

 

Annars så är white water rafting så otroligt häftigt och det hamnar definitivt på listan över de absolut coolaste sakerna vi gjorde! Man började hela grejen med att välsigna den här vilda floden. Detta gjorde man på Maori, urinvånarnas språk. Och nu snackar vi ingen liten bön med knäppta händer, nej, vi SKREK helt absurda ord och visor rätt ner mot sjöng. Värsta "HUGGASCHACKA, HUGG HUGG!!"-grejen med andra ord, men så himla kul! Och så satt man i båten med flytväst, många hade badkläder, hjälm och paddle. Och så fick man supersnabba instruktioner av instruktören när man skulle paddla och när man skulle låta bli och när man skulle sätta sig inne i båten. Och så åkte man ner för en del mindre vattenfall tills man kom till det större på vad jag tror var sju meter. Så då byggde de upp jättemycket inför vattenfallet så att man skulle vara beredd. Haha, det var så jäkla kul och blöt blev man ju definitivt, haha! Hela forsen har ju en väldigt snabb ström och ibland sa han åt en att hoppa ur båten och det var askul! Nej, jag kan verkligen rekommendera det. Däremot var inte bilderna så smickrande. 

 

Elin, min svenska kompis som vi/jag bodde hos en del ibland började jobba på en Dairy-farm, alltså en mjökgård den sista tiden vi befann oss i NZ. Gården låg precis där vi bodde och inne i en stor byggnad var det en gigantisk ko-karusell där kossorna går in för att bli mjölkade. Det var väldigt smutsigt där och det blev lite spontant bestämt att vi skulle få prova på, så därför hade vi ingen kamera med. Men Elin visade vad alla knapparna gjorde och vad kossorna var tränade till. Kossorna gick i princip självmant in i karusellen.

 

Åt mat i den, blev mjölkade medans de helt enkelt snurrade ett varv tills de var färdig mjölkade. Det vi fick göra var att sätta i spenar i maskinerna som mjölkar dem. Otroligt roligt men väldigt svårt innan man lärt sig. Man fick också vara lite snabbt. Både Marcel och jag provade på och tyckte det var kul. Däremot var kossorna lite känsliga mot oss och ibland fick vi gömma oss i ett rum så att korna skulle våga gå in i karusellen.