Ellen- en fördomsfri ungdom

Hej, allesammans! 

 

Nu har det faktiskt hänt en hel del på sistone. Vi har hunnit med att besöka min värdfamilj, familjen Armstrong igen. Vi kunde spendera hela dagen där och sova över natten. Det var väldigt härligt! Så som är brukligt med barn så hade de ju växt väldigt mycket sedan julas, då jag, pappa och Marcel var och besökte. Nu kunde till exempel lillflickan Florence både gå och springa! Så otroligt häftigt! 

 

Efter besöket hos familjen åkte vi till Timaru för några dagar och man kan tydligen se små pingviner där. Det var på kvällen så naturligt var det väldigt mörkt och det var inte många som smög sig ut. Jag såg mer eller mindre bara en liten pingvin, men ändå väldigt coolt! 

 

Och så åkte vi uppåt norr igen mot Ashburton för att besöka Elin, min au pair-kompis som hjälpte mig så otroligt mycket när jag var hemlös där i augusti. Hon jobbar numera på en dairy-farm och mjölkar kossor bland annat. Eftersom det är just kossor hon jobbar med så måste hon gå upp väldigt tidigt. Nämligen 3.40 på natten! Inte det roligaste kanske även om hon inte verkade ha något problem med det. Elin bor i ett slags hus vid sin farm med två rumskamrater som vi fick lära känna. Det var lite extra kul att en av dem var Maori och kunde berätta om maori-kultur och hon kunde en hel del maori-ord. Vi sov över hon Elin och rumskamraterna, totalt blev det tre nätter. Första dagen kom vi lagom till middag och blev bjudna på butter chicken på direkten, vilket var supertrevligt. Vi fick även wifi (typ himmelriket när man reser runt, det var ju evigheter sedan vi hittade gratis, obegränsad wi-fi om vi inte vill häcka på Burger King) och så kunde vi sova på madrasser i deras vardagsrum. Det var väldigt trångt i huset, men det funkade och vi var så tacksamma så. Vi besökte Ashburton och jag fick visa staden för Marcel och allt den har att erbjuda, vilket inte är så mycket... Vi lagade Chili Con Carne till middag till gänget, som tyvärr kom hem sent när Elins rumskamrat hade en rugby-match. Och sista dagen fick vi besöka Elin på jobbet. Det är som ett hus med en stor ko-karusell där kossorna blir matade och mjölkade och snurrar runt där. Vi fick se allt och det är helt sjukt många kossor och vi fick prova på att sätta på "kåporna" (?) på spenarna för att de skulle bli mjölkade. Det var ganska enkelt ändå men lite knepigt och gjorde man fel blev kossan typ förbannad och började sparka och nästan hoppa. Kossorna blev lite rädda av att vi var där, de märkte av att vi var nya människor så vi stannade inte så länge, men det var kul att se. 

 

På kvällen ville Elin och rumskamraterna bjuda oss på middag, så vi fick träffa deras kompisar och blev körda till ett ställe som heter Kelly´s och så åt vi alla middag där. Deras kompisar hade fått något nytt ljudsystem så kvällen blev lite väl vild för en tisdag, plus att Elin som hade jobbat hela dagen skulle upp 3.40 på natten för att jobba dagen därpå också. Men deras kompisar hade två hundar som var helt sjukt sociala, de bara hoppade rätt upp i mitt knä, jag blev så förvånad men så mysigt. 

 

Och dagen efter denna körde vi direkt från Elins place till Christchurchs flygplats, där väntade vi ett tag för att möta upp Marcels syster Ylenia som har flygt hit hela vägen från Tyskland! :D Sedan dess har våra dagar fortsätt vara ganska aktivitetsfyllda. 

Första natten i Nya Zeeland fick Ylenia spendera i ett före detta fängelse. Ett hostel som hade varit ett fängelse till 1999 och två celler var bevarade som de var när det var ett fängelse. Det var väldigt coolt att se och inte alls så läskigt som jag trodde att det skulle vara. 

 

Och efter det besökte vi ett boende som vi bott på förut som vi är otroligt nöjda med. Det heter The Halfmoon Cottage och ligger precis innan man kommer till Akaroa. Det är så idylliskt och härligt där, defintivt ett av mina absoluta favoritboenden på Nya Zeeland. Ylenia har nog fått ett väldigt bra första uttryck av Nya Zeeland, dels så har vädret varit helt fantastiskt sedan hon kom hit och dels så har vi gjort en massa kul redan. När vi besökte en bank för att växla in hennes pengar till Nyazeeländska dollar så började banktjejen säga en massa gott om Tyskland och så förklarade hon varför alla symboler och människor finns med på sedlarna. 

 

 

Men det coolaste vi har gjort de närmasta dagarna var ändå vad vi gjorde igår! 

Eftersom vi har gillat Akaroa och vårat boende så mycket så har vi stannat här en tid nu och ville fortsätta till Kaikoura för att se delfiner där, men det var väldigt dyrt och det fanns att se delfiner här i Akaroa också. Så vi bestämde oss dagen vi skulle lämna Akaroa att vi skulle in till the Informationscentre för att kolla om det fanns några turer idag, och det fanns en. En som det bara var femton minuter kvar till de skulle åka. Så vi bestämde oss väldigt spontant och snabbt. Vi betalade (det kostade 150 dollar) och parkerade bilen och så sprang vi till hamnen där Black Cat Crusies, som företaget heter, låg. Där blev vi ombedda att ta på oss badkläder och våtdräkter. Det var en väldigt tjock våtdräkt och jag märkte det väldigt tydligt, vi hade precis ätit frukost och så satt den jättetajt på mig och jag blev nästan direkt illamående, och det blev ju inte bättre av att vi kom ut på havet i en snabb båt. Anyways, vi fick våtdräkter, handskar och boots och snorkel och cyklop. Men snorkeln berättade guiderna ganska snart att de bara var för att blåsa bubblor med under ytan för att locka delfinerna att leka med oss. 

 

Delfinerna vi simmade med heter Hector-delfiner eller New Zealand-delfiner eftersom de bara finns här. De är väldigt små, typ fullvuxna en och en halv meter som störst. Guiderna var toppenbra, vi var totalt 12 pers plus två guider och de berättade en hel del om delfinerna och hur vi skulle bete oss och vad vi fick och inte fick göra. Till exempel så fick vi inte röra delfiner på grund av deras känsliga hud. Så vi körde ut i mitt ute i havet typ, nej ganska nära några klippor i alla fall. Då såg vi snart en pingvin och så några delfiner som direkt simmade iväg från båten, det är ett tecken på att de inte vill socialisera med oss. Men snart kom det andra delfiner och de kom närmare och närmare båten och när de simmade en bit ifrån så kom det en våg och då hoppade de högt upp ur vattnet, väldigt häftigt. När delfinerna var typ 50 cm från båten (vilket var väldigt förvånande för mig, hur kan delfinerna vilja komma så nära av sig själva liksom??) så sa guiderna att vi fick hoppa i vattnet. Jag bör tilläga något som guiderna berättade som jag tyckte var väldigt häftigt och det är att guiderna matar, spårar eller tränar inte delfinerna så de kommer helt av sin egna vilja. 

 

När vi fått godkänt att få simma med dem så skyndade jag mig ut ganska snabbt. Jag var sjösjuk i princip hela tiden upp tills dess och kände att jag ville ur båten. När jag kom i vattnet mådde jag inte lika illa, men jag fick som en skräckförtjusning och fick typ panik och blev överlycklig och började skratta på samma gång, haha. Låter helt sjukt! Men det är ju maj nu så det börjar verkligen gå mot vinter här i Nya Zeeland så ni kan nog förstå att det var förbaskat kallt där i havet utanför Akaroa. Skitkallt och saltvatten och så kommer vågorna så pö och pö så jag kunde typ inte förutse om jag fick en rejäl kallsup. 

 

Alright! Så började allt det är med att sjunga under vattenytan, göra bubblor och så kunde man banka med snorkeln på ett smycke om man hade nåt. I och med våtdräkterna flöt vi typ på ytan och guppade rätt gött där så man simmade ju inte precis. Det lättaste var typ att flyta på magen för då kunde jag sjunga "blinka lilla stjärna" med bubblorna under vattnet. Det man skulle göra var att sjunga, göra bubblor och sånt under vattnet för då känner delfinerna att banden i halsen vibrerar och känner att vi är leksugna och vill komma nära, det man inte skulle göra var att plaska då det visar på dominans och håller delfinerna borta. Man skulle även hålla sig ifrån de andra människorna, så att de vågar sig fram och inte tror att vi är ett stort havsmonster med en massa armar och ben! Så som ni förstår såg det väldigt roligt ut med 12 fullvuxna människor som sjöng olika låtar och bubblade helt vilt och höll sig ifrån varandra och hoppades att delfinerna skulle komma nära. 

 

Så kom de då? Jo, men klart de gjorde. Oftast kom de två och två tillsammans och ibland var de i mitten av alla människor så visst var de modiga. Eftersom jag höll mig så långt ifrån de andra och sjöng för glatta livet så hoppades jag verkligen att delfinerna skulle komma till just mig. Men när de kom höll jag på att skita på mig! Herrjävlar vad de överraskar en! Det som syns är ju fenan på ryggen och deras rygg lite grann, de ser ju ut som hajar!!! Jag förstår verkligen folk som är rädda för delfiner! Jag blev jätterädd och så är man mitt ute i havet och vad är det som hindrar det från att faktiskt vara en haj! :O

Så varje gång en delfin kom nära mig skrek jag till typ "SHIT!" och fick panik. Men visst var det coolt, jag önskar bara att jag kunde ta det lite mera lugnt. De närmasta kom kanske 40 cm så det var väldigt nära med ett vilt djur så. När de kom så nära så kunde man höra ljudet från dem, deras PUST när de andades ut, också väldigt läskigt. Det var väldigt häftigt, men ibland dök de verkligen upp mitt ur igenstans och typ cirkulerade oss. 

 

Vi var i vattnet en halvtimma och jag skakade typ så kall var jag. Guiderna berättade att max-tiden i vattnet var 45 min så vi klarade nästan så länge, men delfinerna tappade intresset mot slutet. I båten spolade de varmt vatten i nack-öppningen av våtdräkten och det blev varmt och gött. Vi körde mot några sälar och kollade på dem medans vi fick varm choklad och en kaka och guiderna fortsatte prata. De berättade bland annat att en del av pengarna vi hade betalat gick till att rädda delfiner som var utrotningshotade. Delfinerna fastnar i fiskenät som är mer eller mindre genomskinliga och som är på botten av havet och delfinerna inte kan se i sina radar och då fastnar de där och eftersom de endast kan hålla andan i 3-4 minuter där så druknar de ganska snabbt.

Eftersom detta var i vatten och spontant och det ägs ingen Gopro här så har jag tyvärr inga bilder från den här händelsen, utan det får bli en liten berättelse bara. Fråga på om ni har några frågor! :)