Vad händer när solen kommer fram?

Hej, allesammans! 
 
Jisses, ändå sedan sommaren kom till Regensburg på allvar så har vi verkligen haft fullt upp med att vara utomhus. Vi har hittat på en massa skoj på sistone. 
Här är en lista på lite saker som har hänt sedan jag skrev om Walhalla:
 
- Jag har fått mitt tyska personnummer, jippie! Alltså kan jag öppna bankkonto och bli anställd om jag vill.
- Jag har i princip kommit på en ett-årsplan med mitt liv.
- Jag har bestigit ett berg. Jepp, vi var på en längre vandring i måndags som innbar en hel del klättring och det var helt klart svart backe.
- Jag har firat Marcels systers födelsedag och pratat tyska med hennes kompisar som var helt begeistrade över Sverige. 
- Jag har börjat leta lite efter deltidsarbeten.
- Jag har varit med om en mindre cykellolycka.
 
Så. Förra veckan besökte vi ett badställe som ligger på andra sidan stan för oss, men bara femton minuter för oss med cykeln. Den dagen vi var där var det på riktigt 32 grader, så jag tror sjuttsingen inte att jag skulle överlevt om vi inte hade badat den dagen. Sedan har värmen hållt i sig här i krokarna ändå tills i förrgår då vi hade en riktigt stanna inne-dag med regn och film som det ju innebär. Det känns fortfarande väldigt härligt att bo i Regensburg och jag brukar försöka ta nya vägar till och från skolan varje dag och man hittar alltid någon ny gränd och något nytt ställe. 
 
Skolan går också bra, jag är så lättat att jag kommer vara kvar i skolan till den 28:e juli. Vi skrattar väldigt mycket i skolan och kommer väldigt bra överens. Nu har alla tjeckier försvunnit och vi är bara fem-sex stycken. Men tydligen kommer det komma en massa elever nu under sommaren. Vi pratar mycket om allt möjligt i skolan och det känns som att det har klickat ganska mycket på sistone och jag är ju flytande på tyska, men det är alltid svårt. Jag försöker bara prata med självförtroende och så får det komma som det kommer ibland. Det kan bli så att jag säger tre, fyra olika varienter av ett ord för att komma fram till det rätta ordet.Jag har också en förbannelse över mig. Vi har gjort tre prov sedan vi fick våran nya lärare Gudrun och de gör vi på fredagen för att sammanfatta veckan vi har haft. Varende prov, I shit you not, har jag fått exakt 21,5 poäng av 30 poäng. Mycket märkligt. Just nu är jag i nivå A2.2 och jag hoppas, hoppas att vi snart kommer till nästa nivå. Det känns som att jag är bra nog. Vi har läxa varje dag och oftast prov på fredagarna. Vi jobbar mycket i en bok nu, men pratar mycket också. 
 
What else, what else. Vi har en planerad resa till Sverige. Under midsommar förståss. Vi åker onsdagen den 21:a juni men kommer fram den 22:a juni och stannar till den 27:e. Då får vi lite svensk anda. Och dessutom måste jag ha med mig Djungelvrål till mina klasskamrater och så är jag ju sjukligt sugen på Nyponssoppa. 
 
Ja, det var väll allt jag tänkt att berätta om just nu. Jag kommer snart uppdatera lite mer om vad som kommer hända efter Horizonte och sådant. Men jag kan ju säga det i alla fall, att jag är väldigt lycklig och lugn och har ingen stress med arbete eller att studera, jag kan verkligen leva lite och köpa det jag vill och göra det jag vill, utan att bli begränsad. 
 
 
 
 
Ha det så bra, så hörs vi! 

Vad som hände innan Tyskland

Hej, allesammans! 
 
Jag skulle vilja berätta för er som läser varför jag har valt att förändra mitt liv. Varför jag än en gång har valt allt lämna trygghet, vänner och familj för en annorlunda vardag. Jag tror att när jag berättade om att jag skulle flytta till Tyskland så var det vissa som bara hade väntat på att jag skulle säga det, som att det bara var en tidsfråga. Men så var det också några som blev förvånade. Varför lämna Sverige? Varför lämna ett heltidsjobb med trygg inkomst? Varför flytta i april och missa hela svenska sommaren? Vad tror du kommer bli bättre? 
 
Och för att jag ska förklara det här på det bästa sättet så måste jag berätta om hur mitt liv var innan jag åkte till Tyskland. Sommaren 2015 kom jag hem från Nya Zeeland, arbetade på Movänta Camping under sommaren, fick för första gången besöka min pojkväns hemland och han tog med hela sin familj till Sverige och besökte mig och min familj. Fram till sommaren 2016 följde en tid där jag arbetade som vikarie på Eksjö simhall och hoppade in då och då, men kunde även spendera tid och pengar på att resa lite då och då. Relativt mycket tid, men en ganska liten slant som kom in. Jag bodde på landet, i ett stort hus, en halvtimme från de flesta vännerna och "civilisationen". Jag fick lära mig om att sköta ett hushåll, vad kostar mat för en vecka, en månad? Vad vill jag äta? Vad vill jag avstå från? Julen 2015 bestämde jag mig för att inte äta kött. Inget kött tog sig över tröskeln i mitt hus och till en stor del kunde jag avstå från kött även om mina föräldrar och även andra bjöd på kött och jag tackade inte nej. Det blev jobb men jag spenderade även ett par helger på Amazing taste, en kinesisk resturang i Eksjö och det var fantastiskt kul! Jag älskar att jobba i service-yrken. När människor som arbetar med service-yrken misssköter sina jobb så kryper det i kroppen.
 
Och sedan kom sommaren 2016 och en hektisk tid på Movänta Camping följde. Jag jobbade typ jämt kändes det som. Oftast var det väldigt kul, men med ett helt nytt ansvar. Jag fick chansen att anställa folk, utbilda folk (till att bli receptionister) och generellt prata med turister som är intresserade av Eksjö och Hult och Sverige generellt, vilket jag älskade att göra! Men tiden rann ut, maten stressades in och jag kunde inte träffa min pojkvän lika mycket.
 
När sommaren äntligen gick mot sitt slut och ett jobberbjudande om en tjänst på Olsbergs Arena (som också tillhör Eksjö simhallen, hela grejen är liksom sammankopplat) kom till mig ställdes saker och ting lite på kant. Vad händer nu? Stannar jag i Sverige ett helt år till? Stannar jag i tio år? Gör jag och Marcel slut? Tjänsten var menad september till september, så ett år. Det fanns inget löfte om en tillsvidaretjänst, utan det kunde bli att jag väljer att jobba ett år och sedan får jag inte fortsätta i alla fall, men också att jag skulle få fortsätta. Jag kompromissade lite och bestämde mig för att acceptera tjänsten tills april. Och här är det sjuka. Varför valde jag april? Jag har ingen aning om varför jag sa april. Helt ärligt. Det var inget planerat. Men Marcels skolår funkar så att han har lov tills slutet på april. Och jag kunde ha valt vilket datum som helst att börja på Horizonte, men jag valde den 24:e april. Och det bara råkade vara datumet som han också började skolan, och hans syster, och hans bägge föräldrar som är lärare. Sååå märligt.
 
Anyways, nu går jag händelserna i förväg. Jag accepterade jobbet. Jobbet innebar att jag skulle börja jobba halv sju och åtta timmar varje dag, ibland helger, men mitt ordinarie schema innefattade inte helger. Dock blev det så att jag jobbade mycket helger fram till julen 2016. Vilket tyvärr innebar att jag gick misste om en del helgkul med kompisar, men ibland så hängde jag med och stannade ute till ett eller tre och sedan började jobba halv sju typ på en söndag. Så inte jättebra. Jag var jättejättejättejättejättejättejättejättejättetacksam för mitt jobbet och är fortfarande och så tacksam för att fått ha träffat alla fantastiska människor. Men efter som jag började jobba klockan halv sju och så hade jag en halvtimmes körning dit och en halvtimme hem. Så jag gick upp halv fem. HALV FEM. Varje morgon. Och köra bil VARJE DAG, i EN TIMMA. Hm. Och eftersom jag gick upp så tidigt, så gick jag och la mig väldigt tidigt. Så dagarna blev väldigt märkliga och eftersom jag bodde så långt i från staden så blev det ofta att jag stannade hemma trots att jag kanske hade velat göra mer saker. På grund av bensinkostnader och också på grund av att jag känner mycket jobbiga känslor sammankopplade med bil. Att köra, att tanka, parkera, råka krocka och sådant. För att gå tillbaka lite, under sommaren så hade jag kommit till insikten att jag ville börja ett liv med min pojkvän. Jag bara kände det. I hjärtat alltså, det var så självklart helt plötsligt och det var precis den känslan som jag hade väntat på. Och äntligen kom den. Och ända sedan jag kom till den insikten började jag spara pengar och hade ett ekonomiskt mål, hur mycket pengar jag skulle ha när jag skulle åka. Så det var självklart en ganska stor morot. Och så sökte jag till Horizonte och började förbereda mig på lite olika sätt. Trots att man typ inte kan förbereda sig för det här. Jag var rädd. Jag kände ibland att jag inte ville. Men samtidigt så har jag alltid velat bo i Tyskland eftersom min farmor kommer från Tyskland och jag har alltid varit nära henne. Nu går historien bakåt. Hon flyttade från Tyskland och lärde sig svenska, jag flyttar till Tyskland och lär mig tyska.
 
Julen 2016 spenderade vi i Sverige. Tre julfiranden besökte vi och vi såg tomten, det snöade och allt var helt, helt perfekt! Så fantastiskt. Vi lekte en lek och hade väldigt kul! Väldigt lyckat. Nyårsafton fick jag besök. Marcel, Marcels syster och pojkvän bodde alla med mig i mitt hus. Jag var överlycklig, så fint med människor i huset. Och min pappa var också med på många middagar. Och på nyårsafton åt vi fin trerättersmiddag pappa, Bettina, Marcel, jag, Marcels syster och hennes pojkvän. Väldigt mysigt! Sedan följde mina sista månader. Mycket förberedande, sista stunderna med vännerna, packanden. Rensade och planerade. Och så äntligen kom sista jobbdagen den 7:e april, jag arbetade och vi hade magikern Joe Labero på arenan! Dagen innan hade vi avslutningslunch, jag och mina arbetskamrater och vi bytte presenter och kort och det var väldigt, väldigt trevligt. Och på kvällen var det hejdå-middag hos mamma och Peter, också väldigt trevligt. Och så städade vi igenom huset så mycket vi bara kunde, vi spenderade två dagar i princip konstant med att städa. Många kartonger, väskor och en bil fylld så gav vi oss äntligen iväg. Den 9:e april åkte jag och Marcel iväg med en av pappas bilar, fylld med mina kläder, en stol, en spegel och lite andra saker, och vi åkte till Trelleborg och sedan mot färjan. Vi reste runt i Tyskland, ner mot Regensburg, besökte Wien och besökte Marcels familj och så började jag äntligen skolan, den 24:e april. Och nu är vi här och jag har varit ifrån Sverige i mer än en månad. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så det här var en "kort" förklaring av typ två år nästan. Ganska mäktigt vad som kan hända på så kort tid. Hoppas ni fick lite svar på era frågor. 
Ha det så bra!