Den nya familjen - The Armstrongs

Hejsan, allesammans! 
 
Familjen jag bor med heter alltså Armstrong. Miranda och Jason är mina värdföräldrar och jättejättesnälla som låter mig bo i rummet som ni kan se i ett inlägg nedan. Eftersom jag jobbar privat hos dem så har Miranda själv slängt ihop ett kontrakt som vi båda har skrivit på och jag har en kopia och hon en. Jag jobbar 37 h i veckan, för detta får jag boende och mat, plus tillgång till bil och jag får även 200 dollar i veckan. Familjen hade ju som sagt en brådskande anledning till att välja att ta in mig som au pair. En arbetskamrat fick hjärnskakning och kan inte jobba med dem. Detta gör det hela väldigt jobbigt för gården och alla involverade i den eftersom det just nu är kalv-säsong. Alla kossor får sina kalvar nu och det är så INISJUTTSINGEN många kalvar. Miranda har beräknat att det ska bli 900 kalvar när kalv-säsongen är slut. Men just nu är det "bara" 350-400 stycken. Vissa av kalvarna lever bara några dar innan dom åker till slaktaren, men de allra flesta kalvar får leva vidare och ska de leva vidare så behöver man ju mata dem förstås. Så det är det min värdmamma gör under mina arbetstider, hon tränar upp kalvarna med hur de ska suga på "spenen" (det är som en låtsasspene på en jättestor hink som man häller mjölken i) och för att göra detta så stoppar man några fingrar i kalvens mun. Greppar den tag och börjar suga, då har den fattat grejen och då kan man antingen gå över till att handmata kalven lite så att den får i sig lite mjölk eller sedan låta kalvarna få smaka av spenarna som finns på den där hinken som jag talade om. Jag har faktiskt fått pröva att mata kalvarna med en sån där flaska där det är som en spene på. Kalvarna är max en dag gamla och får komma in i ett shed och hänga där en stund, sedan kommer vi in i shedet och stoppar fingrarna i kalvarna, hoppas att de suger tag i fingrarna, för kalven mot flaskan (eller flaskan mot kalven, whatever works best) och så får man hålla upp flaskan lite så kalven får mjölken i sig, samt hålla tag i kalven och liksom lugna ner den. Kalven i princip dregglar mjölk ur munnen samtidigt som den blir matad, så man blir ganska nedkladdad, men det var även himla mysigt! Min värdmamma sa till och med när jag matade en kalv att vi kunde döpa den till Ellen! :D 
 
 Farmen som familjen jobbar på är bara några steg från huset och består först av en massa skjul med en massa kalvar i. 
 
 
 
 
 
 
 
I det här skjulet kan jag för det mesta hitta min värdmamma. I nummer fyra stod jag och matade kalvar häromdagen! Så häftigt! Varje dag i Nya Zeeland är ett äventyr! 
 
 
 
Visst ser det ut som en underbar dag? Det var det också, alla bilderna är oredigerade! 
 
Barnen som jag har hand är en pojke på snart 2 år vid namn Albie. Han älskar traktorer och grävskopor, lastbilar och bilar. Ja, allt som har hjul helt enkelt. Han är inte så jättebra med ord, eller själva uttalet av orden så många ord låter likadant. Biscuits är ett helt omöjligt ord ibland. Men han utvecklas varje dag och det är så himla roligt att höra hur han snappar upp. Sedan jag har kommit hit har han börjat säga Bean Bag, Nice och No. Kan tyckas lätt att säga no, men de första dagarna jag var här sa han bara yeah hela tiden, haha! Men nu är det lite lättare att veta vad han vill. 
 
Albie, två år i Oktober. Ja, han heter Albie. Nej, det är inte ett smeknamn för Albert. Han heter heller inte Alfie som jag kallade honom typ första kvällen jag kom hit, haha! 
 
Sedan tar jag även hand om hans lillasyster Florence, som är 5 månader gammal och för det allra mesta en glad och härlig bebis som gillar att bita på mina fingrar och diverse bitleksaker, hon gillar även att leka peekaboo med mig och att rulla från rygg till mage. 
 
Florence, fem månader. Även kallad Floss (fast jag har för vana att kalla henne Flo) och Bubbah som Albie kallar henne. Bubbah ska väll betyda baby men bubbah betyder också cat. Lite klurigt det där med barn ju.. 
 

Själva jobbet här är mycket mera uttänkt än hos den andra värdfamiljen. Jag jobbar varje dag från 8-11 sedan har jag tre timmar ledigt. Då brukar jag ofta vara väldigt trött och börjar med att första timmen varva ner, bada, sova, vila, se film och sedan gör jag mer nytta som skriver CV och söker jobb.sedan börjar jag igen och jobbar 2-4 och sedan får jag en timmes ledighet, mellan 4 och 5, men det brukar bli lite lulligt med det beroende på hur mycket jag behövs. Sista jobbtimmarna är sedan 5-7. Det kanske dock bli så att jag får ändra mina mitt på dagen timmar till 1-3 istället för 2-4.
 
Det står skrivet i ett kontrakt exakt vad jag ska göra här. Eftersom familjen eldar i braskamin ingår det i jobbet att ta in ved och lägga i på elden. Jag ska även tömma diskmaskinen varje morgon, jag brukar oftast inkludera Albie eftersom att han gillar att hjälpa till och så övar vi på orden (alltså spoon, fork och sånt). Jag ska även mata katten och då står det faktiskt att Albie ska vara med. Soppa köksgolvet står också med, eftersom föräldrarna går in och ut hela tiden och det lätt blir skitigt. Ta ur tvätten ur tvättmaskinen, hänga upp den och vika, samt lämna utanför respektives rum ingår det med. Så visst känner man sig lite städig ibland. Men som ni kanske förstår så sätter min värdmamma på diskmaskinen dagen innan, tvättmaskinen innan hon går och vet finns alltid i närheten, brasan alltid tänd. Barnen ska jag ju såklart underhålla och leka med, samt övervaka under till exempel bathtime eller om Albie befinner sig utomhus (han kan inte ta sig ut då allt är inom staket).
 
Båda barnen är blöjbarn och jag byter blöjor då och då, även om min snälla värdmamma alltid försöker byta blöjor innan hon går, haha. Lilla Florence sover ju rätt så mycket. Hon är uppe ungefär en och en halvtimme och sedan sover hon ca 40 min. Albie har en nap vid 10.30-11.00 -tiden varje dag. Florence blir ju ammad nu, så min värdmamma kommer i i huset för att göra det. Men oftast är det tajmat till mina arbetstider. Till exempel när klockan är kring 11 och jag ska få ledigt, då kanske jag tar med mig Albie till sängen och se till att han sover medans min värdmamma ammar Florence och då när Albie sover och Florence blir mätt då kan jag göra vad jag vill. När hon sedan fått mat brukar hon få sova snart igen och då är det alltså tyst i huset, jag gör vad jag vill och min värdmamma brukar registera kalvarnas födelse på datorn, bland annat. Alltså, när jag jobbar så är föräldrarna på farmen och håller på med kalvarna, så de är aldrig långt ifrån. Dessutom kan jag alltid ringa dem, om något är på tok. Oftast har vi väldigt kul på dagarna, och hittar på bus. Albie och jag läser mycket böcker, leker med leksaker, blåser bubblor, ritar och sånt. Flo och jag myser och gosar, gör peekaboo och olika ljud för varanda, plus tränar på att sitta lite just nu. 
 
Hoppas detta har gett er en större överblick över mitt jobb just nu! 
Fråga gärna om ni undrar något över Nya Zeeland, mitt jobb, au pairer, barnen, framtiden, whatever! 
 
P.S Det senaste just nu är att jag ska få ett förlängt kontrakt! Toppenbra ju och jag är supermegaglad! Istället för att lämna the Armstrongs den 28:e augusti får jag stället stanna till den 11:e september. Sedan får vi se vad som händer, men jag gillar som sagt allt med den här familjen otroligt mycket och jag gillar mitt jobb! 
 
Ha det bra, vi hörs! :D 
 
 

Välkommen hem till mig!

Hejsan, allesammans! 
 
Tänkte jag skulle visa lite för er hur det ser ut där jag bor nu, på mjölkgården alltså! 
 
Mitt rum från dörren direkt när man kommer i. Min säng och min fireplace! 
 
 
 
Jepp, som ni ser är det inget litet rum, utan mer som ett extra vardagsrum. Det är ju en del leksaker här och i de där trälådorna på bilden är mer utav barnens leksaker. 
 
Huset vi bor i och bilen som jag har tillgång till (Ford, automat). Mitt rum är nästintill där den öppna dörren finns, om ni ser den. 
 
 
Ja, lite såhär bor jag nu! Ska försöka skriva lite mer om familjen och the dairy farm! Ha det bra, vi hörs! :) 
 
 

Hemlös men inte länge till

Hej, allesammans! 
 

Hoppas att ni har det härligt vart ni än är! Jag kan förstå om det är lite rörigt nu och alla kanske inte direkt förstår vad som har hänt de senaste dagarna för mig, och jag kommer inte att gå in på det så jättemycket i detalj men kort sagt så blev jag ombedd att lämna min värdfamilj. I princip så sa de åt mig att packa väskorna och sticka därifrån. Jag känner att jag blivit otroligt dåligt behandlad och blev väldigt chockad eftersom min värdfamilj alltid varit så snälla och trevliga mot mig, så jag kände inte på mig något av detta alls. Au Pair Link valde att inte hjälpa mig på något sätt alls, de har också valt att tala illa om mig och hur jag har behandlat Frankie och hur jag har agerat. Det är lite mixed stories och jag tänker inte skriva för mycket om det här eftersom jag inte vill sjunka så lågt som de har gjort. 
 
Så i tisdags blev jag alltså utan boende och jobb. Som tur var så fick jag tag i Elin, svensk au pair här och hennes värdfamilj har verkligen varit helt underbara mot mig och låtit mig sova i Elins säng de här två nätterna. Jag har fått äta här också, men jag har ju såklart inte överdrivet och jag hjälper till så mycket kan med tvätt och med barnen. Det är jättemysigt här. Just nu sitter jag framför brasan och snart kommer Elin hem med ett eller två barn. I alla fall, jag mår bra och jag är inte ute på gatan (tur är väll det eftersom det bara regnar här och är dökallt, plus att det haglade idag). Så på tisdagen så blev min dag fylld med chockar och jag fick träffa barnen här i Elins familj och har lekt med dem. Hennes värdfamilj har även en del får precis här utanför huset och i tisdags var vi och matade dem och lammen, så himla gulligt! Elins värdföräldrar har verkligen gjort mer än allt de kunnat för att skaffa jobb till mig, frågat runt bland vänner och släkt och de har gett mig lite alternativ, så igår efter en natt med rätt så dåligt med sömn, så tog jag och Elin bilen mot en dairy farm, där en familj bodde som var intresserade av en au pair, trots att behovet inte var så stort. Så efter att ha virrat runt där och kommit lite försent (det är väll ett äventyr eller) så kom vi fram och då sa mamman i familjen ganska snabbt att hon kände en familj som behövde au pair/hjälp väldigt akut, så hon gav mig numret till henne så jag fick prata med dem. 
 
Familjen som jag pratade med bor också de på en dairy farm. En arbetare och vän till dem hade varit med om en bilolycka och fått hjärnskakning och då behövde föräldrarna hjälpa till på gården istället och då de har en pojke på 2 år och en liten flicka på 5 månader så behövde de någon som tar hand om barnen. Och där kommer jag in i bilden. De bor en bit bort från Ashburton, men inte så fasligt långt. Jag får relativt mycket betalt eftersom att det är ett så akut behov och jag får tillgång till en bil. De har inte haft au pair innan så de har ju lite dålig koll på sådant, men jag har frågat så mycket jag kan. Mamman heter Miranda och pappan Jason. Det blir förmodligen ganska mycket blöjor att byta, men det har varit lite svårt att få tag i detaljer så snabbt. I alla fall, så kunde jag komma till dem dagen därpå. Så idag torsdag sitter jag och väntar på ett samtal från Miranda som ska tala om att Jason är på väg för att hämta mig. Snabba takter, men det känns himla skönt att få hjälpa någon som verkligen behöver hjälp. Så där kommer jag att stanna i två veckor och så sa de att jag får söka jobb under tiden, det har dom inget emot. Det finns internet och teve och jag kommer få ett eget rum. Skönt, med tanke på att jag sovit i Elins säng och det är ju inte fy skam det, men jag låg så konstigt inatt att jag har alldeles ont i höften idag. Så, jag nu väntar jag som sagt på att bli förflyttad här, lite läskigt, men de verkar vara snälla människor! :D 
 
Träffade även tyskarna och italienarna igen. Så himla härliga människor! De visste ju om att jag blivit av med jobbet, och frågade hur jag mådde och jag diskuterade ju hur det går till med deras jobb, eftersom de jobbar för en agentur och det är väldigt lätt att få jobb där, så det är ju alltid en möjlighet. Jag passade på att äta middag med dem, eftersom Elins värdfamilj inte skulle behöva stå med mat för mig. Grabbarna gör ändå så himla mycket mat och ja, de är otroligt snälla verkligen. Skrattar, pratar och tittar på teve gör de mycket. 
 
Vi får väll se hur det går from here. Ha det bra så hörs vi när möjligheten finns! Nu är jag bara väldigt excited för att träffa barnen och så härligt med en bebis!!! :D