Ellen- en fördomsfri ungdom

Eftersom det är den 21:a imorgon innebär det att att det är min första dag på jobbet imorn, wohoo! Jag jobbar alltså på Movänta Camping den här sommaren, well, vad som är kvar av den, och det har jag ju gjort förut. Inte förra sommaren men sommaren innan dess. Så det kanske är dags att tala om vad jag har gjort de senaste veckorna. Jag har ju varit ute och rest igen! Denna gången flög jag ner till Prag, från Kastrup flygplats. I Prag mötte jag upp Marcel och vi spenderade ungefär två dagar i Prag vilket var helt fantastiskt. 

Helt ärligt, våran Prag-resa kunde inte gått bättre. Supervarmt väder, underbar arkitektur, vi gjorde en massa kul grejer, vi fick bekanta oss med lokalbefolkningen, vi åt äkta Tjeckisk mat, vi skämde bort oss och hade det riktigt bra helt enkelt! 

 

Jag kom till Prags flygplats ungefär vid tio-tiden på förmiddagen, vilket betydde att jag hade åkt tåg från nässjö vid kvart i fyra på natten för att hinna med tåg och så sedan flyget då. Så det var lite omtumlande att knappt ha någon sömn i sig och komma till ett främmande land med ett främmande språk, men oj så kul det är! 

Jag mötte upp Marcel och allt var precis som när vi var i Nya Zeeland. Nu träffades vi alltså för första gången i Europa, vilket var lite pirrigt först. Men det är så himla lätt för oss att umgås, jag vet inte varför, men det är väldigt naturligt helt enkelt. Vi fick direkt ta oss till en mack i Prag för att fylla upp tanken i Marcels bil, och ta ut tjeckiska pengar och allt var lite småkomplicerat, det tjeckiska språket är ju inte det enklaste precis. Vi klarade i alla fall av det helt okej, svettiga som vi var, det var ju väldigt otroligt varmt den dagen. Vi började köra mot City center och med hjälp av gps:en kom vi... verkligen vilse! Haha, vi skulle hitta till en parkeringsplats och knappade in det på gps:en men det var en massa avstängda vägar och knas och det upptäckte inte gps:en. Istället så körde vi runt i cirklar tills vi till slut parkerade lite spontant i någon uppförsbacke. Efter det skulle vi ju då ta oss till vårat hostel som Marcel hade bokat. Det låg väldigt centralt och det fanns ingen parkering intill hostelet. Vi började helt enkelt vandra och såg oss om vart vi gick så att vi skulle komma ihåg var bilen var. När vi gått en bit och frågat en man om hjälp säger han att vi ska gå till en tågstation som är i en rosa byggnad. Vi går dit och vi fattar ingenting, allting var i princip på grov tjeckiska och dessutom väldigt gammeldags. Vi går runt som irriga höns och frågar folk överallt. Vi går till informationen, där de knappt talar engelska, vi går ner till tunnelbanan där vi tydligen inte alls skulle vara. Till slut får vi bra råd av en yngre kvinna som säger att vi ska ta en spårvagn till en viss hållplats. Yes, bra! Äntligen! 

 

Men vi är helt slut och här sätter vi oss faktiskt på en resturang, på resturangens meny står det inte på engelska. Jag ger mig fasiken på att det inte kan vara så svårt att förstå tjeckiska så jag börjar översätta massvis med ord, och det var så himla kul, men Marcel tycker det är för svårt/osäkert och vi går till ett annat ställe där Marcel beställer pizza, och jag en box med Gnocchi. Lite senare har vi köpt en spårvagnsbiljett och knöker in oss svettandes i en spårvagn med numret 20. På spårvagnen går det inte särskilt lång tid innan en kvinna av den äldre modellen börjar skrika på oss. Jag tänker mig att hon vill nog ha Marcels plats så jag ber honom att ge upp den. Men hon fortsätter att skrika, men nu bara på mig. Hon skriker och skriker på tjeckiska och jag förstår ingenting. En äldre man kommer också in och även han börjar att skrika på mig, jag antar att de vill ha min plats så jag byter plats med den äldre kvinnan, men hon är inte nöjd och börjar peka på en skylt som visar en symbol av en stol och numret 3. VA? Hur ska jag kunna fatta någonting av den skylten? Till slut börjar någon på engelska förklara för mig att det här är platser för disabled people och att det är tre stycken platsen som ska gå till handikappade eller gamla. 

 

Nåväl tillslut kommer vi fram till stationen och där får vi än en gång fråga om hjälp med vägvisningar. Vi får lite hjälp men mest så använder vi gps:en på Marcels mobiltelefon som såklart hinner dö innan vi är framme. Spårvagn äventyret visade sig vara relativt onödigt i och med att vi gick nästan en halvtimme efter att vi kommit fram till hållplats som vi gick av på. Men då fick vi se lite utav Prag, vilket var otroligt häftigt. Om ni inte visste det så är Prag typ världens vackraste huvudstad med sina magnifika byggnader som har skulpturer och krullidutter och guld och målningar på dem så det bara bultade i hjärtat på mig. Till slut kom vi i alla fall fram till vårt hostel. Ett otroligt stort eget rum med dubbelsäng. Precis utanför rummet var ett litet kök och brevid dusch och toalett. Mycket lyxigt och fint. Precis när vi kom fram var vi ganska slut och jag hade verkligen kunnat gå och lägga mig bara där och då, Men vi vilade och tog oss sedan ut på staden igen. Jag vet inte om jag har sagt det, men jag har fått en jävla lokalsinne efter Nya Zeeland, jag kan ha varit i en stad en gång och jag hittar så sjukt bra, det är faktiskt ganska coolt. På kvällen åt vi lite tjeckisk mat, sånna där dumplings är ganska typisk för Tjeckien och även Tyskland. Marcel är ju så kunnig så han passade på att berätta om Tjeckien och Prag och all historia och sådant och det är ganska häftigt. Det blev tidig kväll vår första dag i Prag. 

 

Det är dock värt att nämna att mitt i natten vaknade vi utav att det åskade och blixtrade så inisjutton!!! Jag tror inte att jag har upplevt så grovt åskväder förut, så himla overkligt var det, jag blev så chockad, men väldigt häftigt! 

 

Dag två då. 

Vi sov ju ut såklart och tog oss till ett café för lite frukost. Vi vandrade runt lite i Prag och njöt av staden. Till slut gick vi förbi ett ställe där de höll på med Water Zorbing, alltså när man är instängd i en sån där plastbubbla och är på vattnet. De skyltade med orden "Come and walk on water", men när vi bestämd oss för att stänga in oss i varsinn plastbubbla insåg vi snart att vi var långt ifrån att kunna gå på vatten. Det var lite fuktigt i plastbubblan och syret tog slut ju mer man rörde på sig. När man försökte gå så trillade man fasligt mycket, vilket var ganska kul. Att krypa var lite lättare, men då smällde plasten till på låren så det lät som magplask på låren. Till slut låg jag bara i min bubbla. Det var så varmt väder och vattnet var bara plastens få centimeter i från mig, svalt och skönt. Mycket avslappnande och bubblan såg så himla mycket större ut inifrån. 

 

Efter vårt bubbleäventyr gick vi runt lite mer, vi fick bland annat se Karsbron, den mycket kända bron med en massa häftigt statyer på, med guld på bland annat. På själva Karlsbron är det, förstås, tjockt med turister och så även musikanter och karikatyr-målare och andra konstnärer. Efter en stund får vi syn på att det finns ett Kafka museeum. Marcel är väldigt intresserad och vill genast gå, så vi besöker museet. Och vilket bra museum, verkligen! Otroligt uttänkt och häftigt designat. Jag visste ju inte så mycket om Kafka så Marcel översatte åt mig. Det fanns information och texter på både tjeckiska, engelska och tyska och de tyska texterna fanns det oftast ingen engelsk översättning till så då fick Marcel översätta. Mycket häftig grej, även om man nog måste veta lite om Kafka innan man besöker det museet. 

 

Efter museet åt vi mer tjeckisk mat och även lite fika innan vi begav oss den oändligt långa vägen till bilen för att korsa tyska gränsen och ta oss hem till Marcel. En mycket bra liten resa till Prag fick vi och jag MÅSTE givetvis besöka staden igen, något annat accepterar jag inte!