Ellen- en fördomsfri ungdom

Det har hänt mycket sedan sist. För att nämna något så har jag ju inte bloggat sedan jag blev tillsammans med Marcel och det var ju ett tag sedan. Vi blev tillsammas den 28:e november och då hade vi känt varandra en månad redan. Sedan dess har pappa hunnit komma och besöka här i Nya Zeeland. Jag fick en vecka ledigt från mitt jobb på Giapo Ice cream i Auckland för att resa runt med honom. Kom ända ner till Christchurch och hann även med att besöka familjen Armstrong som jag jobbade som Au Pair för i augusti-september och det var sååå härligt att få träffa dem igen! Barnen hade växt sååå mycket! :D 

 

När pappa kom till Nya Zeeland så stannade han hela första veckan i Auckland med mig och besökte mig ett flertal gånger och fick smaka en hel del glassar där, haha. Någon dag innan vi lämnade Auckland så köpte pappa en bil som jag och Marcel nu har fått ta över, fuck yeah! :D När jag reste runt med pappa var egentligen första gången jag reste runt på riktigt här i Nya Zeeland och jag fick se en hel del, till min glädje då jag har varit fast i Auckland ett tag nu. Vi for mot Taupo och såg Huka Falls, vi tog oss mot julafton ända ner till Wellington där jag sedan mötte upp Marcel igen då han reste iväg på förväg utan mig och så spenderade vi julafton på stranden, jag och Marcel bytte julklappar.Extrem solbränna fick jag på julafton, man tror knappt att det är sant så huden flagnar av här. När jag använder solskyddskräm här så är det ALLTID 40 eller 50 som gäller. Men det är ju klart att man kan glömma av sig. med Marcel tog vi färjan till sydön och hängde i Nelson, en av mina absoluta favoritstäder i Nya Zeeland som jag tycker var så charmig och fin. De hade även rea där eftersom det var deras Boxing Day, vilket är den 26:e december, typ som svensk mellandags-rea, och det gynnade mig då jag behövde shorts där. Efter Nelson hann vi även med Abel Tasman och gick en stig på 9 timmar där (well, 9 timmar blev det fram och tillbaka helt enkelt) och då var vi trötta och hungriga efter det, puuuh. Sedan bilade vi ner till Christchurch och det tog liksom en hel dag, haha.

 

Sov i Christchurch, hälsade på Armstrong family och så flög jag upp till Auckland igen. Jobbade några timmar samma dag, puh så trött jag blev. Nästa dag var Nyårsafton, tanken föll väll aldrig i mig om vad det egentligen innebar och när dagen väll kom fick min kropp och mitt psyke sig en utmaning. Jag började jobba kl12 på dagen då vi öppnar och sedan trodde jag vi skulle stänga som en vanlig vardag nämligen halv elva, men så får jag höra att vi ska ha öppet till halv ett. Okej, fine. Hade vi kunnat stänga då så hade det ju varit fint, men näääj. Det var så förjävulskt mycket kunder just några minuter efter tolvslaget, så vi hade väll öppet till 1 i alla fall. Vid halv kunde vi lämna glassbaren.. Puh.. 

I övrigt så drack vi champagne på jobbet, min kollegas pojkvän kom förbi i tid för att ge henne en kyss på tolvslaget, själv hade jag Marcel i Wellington då. Men på tolvslaget var hela glassbaren tom och vi alla sprang ut och beundrade fyrverkeriet som var alldeles utanför och supernära. Nyårsafton är jag inte mycket för, men fyrverkerier det är något speciellt det. Då föll några tårar och jag och mina jobbarkompisar kramades och skrek och tjöt och firade och de är så himla härliga människor! Det var främst nya med på nyårsafton men de hade extremt färgstarka personligheter och jag blev snabbt nära vän med dem. Två från indonesien, en från Brasilien och en från Frankrike och såklart Sandra från Finland. Annars en mycket härlig arbetsdag där kroppen värkte en del efteråt.

 

Samma dag tidigare på dagen landade mamma och Peter här i Nya Zeeland och jag tog in på boende med dem. Så dagen efter nyårsafton förstod de ju att jag behövde en sovmorgon och de var ju fortfarande jetlaggade så de vaknade vid 5-7 på morgonen och bytte säng med mig och jag sov till 1-2 på dagen och åt frukost när de kom hem och då gick de och la sig igen, haha. Några dagar senare kom Marcel tillbaka till Auckland, trots att han trodde att han lämnat Auckland för gott, men vi saknade varandra så mycket att han satt sig på en nattbuss mot Auckland. På mamma och Peters första dagar i Nya Zeeland, hann vi med att bada i havet på Waiheke Island, gå på Auckland war memorial museum och lite annat trevligt. De 4 första dagarna på 2015 hade jag ledigt från jobbet. Sedan jobbade jag 5:e och 6:e januari och sedan var det slut. Jag sa upp mig från mitt jobb. Jag är kär och fri och har bil och ingen plan för att varken studera eller arbeta mera inom den närmsta tiden, så jag passade på och gav mig den här möjligheten. Marcel jobbar inte heller och har inte gjort sedan han kom hit. Det verkar som att vi lever i ett samhälle där normen är att vi ska lida. Vi ska må arbeta tills vi mår psykiskt och fysiskt dåligt, vi ska stressa bort ungdomen så att vi går in i väggen tidigt, det är det normala och SÅ GÖR MAN. Men om det är nåt jag älskar att göra så är det att bryta på normer. Det är så härligt att få vara den man verkligen är och göra det man verkligen vill göra, inga hinder, inga måsten. När jag är redo så är jag redo. 

 

Jag jobbade mina två sista dagar och räknade seriöst ner timmarna! De var plågsama, så långa dagar jag fick jobba mina sista dagar, men jag är väldigt stolt över mig själv nu. Min chef kom flera gånger upp till mig och sa "You´re breaking my heart, Ellen". 

 

Ja, sedan tog jag och Marcel en buss från Auckland för att äntligen få lämna Auckland för gott, mot Napier, med ett stopp i Rotorua. Vi kom dit sent på kvällen med kunde lyckligtvis få komma in på vårt bokade boende trots att receptionen var stängd och så fick vi vila ut där. Napier är även den en helt otrolig stad och ett måste att besöka om man ska hit. Någon dag senare mötte vi upp pappa i Napier som kom med bilen som vi då fick ta över. Vi spenderade dagen med honom, åt på en vietnamesisk resturang och badade i varma stora vågor och tog sedan och skjutsade honom till flygplatsen. När vi väll fått bilen för oss själva var vi väldigt glada åt att äntligen få tälta, så vi hittade en ascool campingplats där det bara kostade 10 dollar per person per natt. Det låg precis vid en flod och vid havet och man kunde vaggas till sömns av ljudet av vågorna så himla häftigt! Killen som ägde stället var även han skitskön! Och så några dagar efter att vi sagt adjö till pappa började vi resa runt med mamma och Peter. Vi mötte upp dem nära Paraparaumu och så körde vi samma dag mot Taupo och stannade där i två dagar och hade det ballt, badade en massa i Lake Taupo som bara var några steg ifrån vårt motel och grillade på vår nya grill. Jag kan ju tala om för er som inte vet det att det är ju VARMT här i Nya Zeeland, jag skämtar inte. Förbannat jäkla skitvarmt, men det är väldigt härligt ibland och jag tar inte så illa upp som jag trodde jag skulle. Har aldrig varit brunnare och badar typ konstant. Men när det idag regnade så jublade vi allihop, haha.