Ellen- en fördomsfri ungdom

Hoppas att ni har det härligt vart ni än är! Jag kan förstå om det är lite rörigt nu och alla kanske inte direkt förstår vad som har hänt de senaste dagarna för mig, och jag kommer inte att gå in på det så jättemycket i detalj men kort sagt så blev jag ombedd att lämna min värdfamilj. I princip så sa de åt mig att packa väskorna och sticka därifrån. Jag känner att jag blivit otroligt dåligt behandlad och blev väldigt chockad eftersom min värdfamilj alltid varit så snälla och trevliga mot mig, så jag kände inte på mig något av detta alls. Au Pair Link valde att inte hjälpa mig på något sätt alls, de har också valt att tala illa om mig och hur jag har behandlat Frankie och hur jag har agerat. Det är lite mixed stories och jag tänker inte skriva för mycket om det här eftersom jag inte vill sjunka så lågt som de har gjort. 

 

Så i tisdags blev jag alltså utan boende och jobb. Som tur var så fick jag tag i Elin, svensk au pair här och hennes värdfamilj har verkligen varit helt underbara mot mig och låtit mig sova i Elins säng de här två nätterna. Jag har fått äta här också, men jag har ju såklart inte överdrivet och jag hjälper till så mycket kan med tvätt och med barnen. Det är jättemysigt här. Just nu sitter jag framför brasan och snart kommer Elin hem med ett eller två barn. I alla fall, jag mår bra och jag är inte ute på gatan (tur är väll det eftersom det bara regnar här och är dökallt, plus att det haglade idag). Så på tisdagen så blev min dag fylld med chockar och jag fick träffa barnen här i Elins familj och har lekt med dem. Hennes värdfamilj har även en del får precis här utanför huset och i tisdags var vi och matade dem och lammen, så himla gulligt! Elins värdföräldrar har verkligen gjort mer än allt de kunnat för att skaffa jobb till mig, frågat runt bland vänner och släkt och de har gett mig lite alternativ, så igår efter en natt med rätt så dåligt med sömn, så tog jag och Elin bilen mot en dairy farm, där en familj bodde som var intresserade av en au pair, trots att behovet inte var så stort. Så efter att ha virrat runt där och kommit lite försent (det är väll ett äventyr eller) så kom vi fram och då sa mamman i familjen ganska snabbt att hon kände en familj som behövde au pair/hjälp väldigt akut, så hon gav mig numret till henne så jag fick prata med dem. 

 

Familjen som jag pratade med bor också de på en dairy farm. En arbetare och vän till dem hade varit med om en bilolycka och fått hjärnskakning och då behövde föräldrarna hjälpa till på gården istället och då de har en pojke på 2 år och en liten flicka på 5 månader så behövde de någon som tar hand om barnen. Och där kommer jag in i bilden. De bor en bit bort från Ashburton, men inte så fasligt långt. Jag får relativt mycket betalt eftersom att det är ett så akut behov och jag får tillgång till en bil. De har inte haft au pair innan så de har ju lite dålig koll på sådant, men jag har frågat så mycket jag kan. Mamman heter Miranda och pappan Jason. Det blir förmodligen ganska mycket blöjor att byta, men det har varit lite svårt att få tag i detaljer så snabbt. I alla fall, så kunde jag komma till dem dagen därpå. Så idag torsdag sitter jag och väntar på ett samtal från Miranda som ska tala om att Jason är på väg för att hämta mig. Snabba takter, men det känns himla skönt att få hjälpa någon som verkligen behöver hjälp. Så där kommer jag att stanna i två veckor och så sa de att jag får söka jobb under tiden, det har dom inget emot. Det finns internet och teve och jag kommer få ett eget rum. Skönt, med tanke på att jag sovit i Elins säng och det är ju inte fy skam det, men jag låg så konstigt inatt att jag har alldeles ont i höften idag. Så, jag nu väntar jag som sagt på att bli förflyttad här, lite läskigt, men de verkar vara snälla människor! :D 

 

Träffade även tyskarna och italienarna igen. Så himla härliga människor! De visste ju om att jag blivit av med jobbet, och frågade hur jag mådde och jag diskuterade ju hur det går till med deras jobb, eftersom de jobbar för en agentur och det är väldigt lätt att få jobb där, så det är ju alltid en möjlighet. Jag passade på att äta middag med dem, eftersom Elins värdfamilj inte skulle behöva stå med mat för mig. Grabbarna gör ändå så himla mycket mat och ja, de är otroligt snälla verkligen. Skrattar, pratar och tittar på teve gör de mycket. 

 

Vi får väll se hur det går from here. Ha det bra så hörs vi när möjligheten finns! Nu är jag bara väldigt excited för att träffa barnen och så härligt med en bebis!!! :D