Ett halvt körkort
Sådärja, i onsdags tog jag mig in, förkyld som satan, till Nifsarp och mötte upp alla andra icke-körkortsägare. De andra var uppenbarligen fly nervösa, men själv har jag vääääldigt svårt att bli nervös, konstigt nog. Jag fick ta min bild som ska bli på mitt körkort, jag hann se en glimt av bilden och jag är faktiskt helt okej nöjd! Sedan fick vi vänta, och vänta, och vänta, och vänta! I minst fem evigheter kändes det som, det var nästan det jobbigaste! Trots att jag träffade Fia där och vi snackade ihop oss lite, så hann det ändå bli segt och långsamt! När vi väll fick komma in, lämnade vi ifrån oss vår legitimation, fick skriva vår namnteckning och blev tilldelade en dator, jag har för mig att jag fick dator 13?? Kanske 14...?
Sedan satt man där. Alla test jag gjort hemma har gått på 15-20 min, men här segade jag verkligen. Och flera gånger satt jag där och bara "va???!?" och "den här situationen händer ALDRIG!" och "shit, vad jag är förkyld, jag har ALDRIG varit så förkyld!". Och lite senare kom så klart de andra tankarna "va, ska alla gå nu?", "är jag sist kvar?".
En efter en stack alla och jag och Fia var i princip ensamma kvar. Att trycka på det där jävla "ja":et när man fick frågan "vill du få reda på resultatet? Nu kan du inte ändra dina svar!". Då sjönk allting i mig, och jag tror nog att jag blev lite typ nervös. Jag fick lite "vinna-eller-försvinna"-känsla och visste inte vart jag skulle ta vägen. Till slut tryckte jag i alla fall och fick fram resultatet...
Godkänd!
Puh! Man var tvungen att få 52 rätt för att bli godkänd och jag fick 53, vilken hårsmån!
Såklart jag blev glad, men gladast blev jag nog för att nu fick jag åka hem och sova och vila ut! Jag fick en high fice av Fia och så började jag vandra i det fina vädret! Skönt att få lite sol på sig i alla fall! Sedan hämtade Peter upp mig och vi gick till Lindas grill för att fira. Jag som inte ens var hungrig satte i mig nästan en hel 90-grammare och massa pommes och julmust till den! Men det var skönt att få i sig lite mat i alla fall!
När jag blev avsläppt i Björka så var våra grannar i närheten och då talade jag om för dem att jag var godkänd på uppskrivningen och så senare hissade de flaggan för mig! Jag blev superglad! Vi har ju inte någon flaggstång vid vårt nya hus!
När jag kom hem trodde jag att jag skulle sitta och kunna se film, efter film, efter film. Men nej, jag hann se halva "ensam hemma" och sedan somnade jag. Sov ruset av mig, vaknade och städade tills det gjorde ont i kroppen. Mamma hade govänner över på besök, så det skulle vara smutsfritt!
Sedan kan jag inte påstå att det hände så mycket mer intressant igår.
Idag trodde jag knappt, knappt att jag skulle orka gå till skolan, men vafan! Det är ju rooooligt! Jag är hellre i skolan och döende än bara ligger i sängen. Sedan värderar jag väll sömn högre än skolan, men vem garanterar att jag skulle sova om jag skulle stanna hemma.
Det blev såklart en supermysig skoldag och många skratt och allt var gott och fint och fett värt att må lite dåligt!
Efter skolan var jag LIVRÄDD! Jag har bestämt mig för att vara med i ett luciatåg i Hults kyrka, så himlahimla roligt och mysigt! Men, det tyckte jag inte tidigare idag. Shit, träffa folk, FOLK, läskigt folk.. Jag var nära att inte ens gå!
Men som tur var tog jag mig till kyrkan, åh kyrkor! Finns det någonstans jag känner mig riktigt trygg så är det i en kyrka, bokhandlar kommer på plats två! :))
När jag kom dit var det barn i alla hörn och vrår, och snart började det kännas lite bättre. Jag kände igen lite syskon till folk och jisses, vad gammal jag kände mig! Många hade väldigt bra uppförande och jag kände igen låtarna och det var mångamånga små tjejer och en del killar också! Jag fick en vers som jag ska läsa upp på söndag och jag sjöng sönder halsen, fy satan vad ont det gör! Efteråt när alla fick springa vilt och skulle ta sina jackor och åka hem, dåå blev barnen sociala som bara den!
"Vad heter du?", "Vilken klass går du i?" "Hur gammal är du?".
Ja, en liten flicka som jag inte har någon aning om vem det var kom fram till mig och gav mig hennes jacka och bara "DU får ta på mig min jacka!". Jaha, vad gör man? Jag tackade och tog emot! Hehe, tänk om alla skulle göra så? I skolan typ, lärarna kommer fram och säger så? Hehe! Kul unge!
Nu ska jag vila upp mig, äta dagens choklad och sedan sova!
Ha det vackert nu i juletid!