Vi blir tre år!

Kära läsare, 
 
Hoppas att ni ha en trevlig kväll ikväll. Det har jag minsann. Tre jäkla pang-dagar i rad kan jag erkänna. I måndags kände bara allt mest väldigt bra. Det var första dagen för julmarknaden här i Regensburg. Japp, den börjar nu och ända fram till jul, ganska sjukt ändå. Jag skulle absolut säga att julen är mer hypad här i Tyskland, inte extremos extravagansos, men ändå, mer än i Sverige absolut. Och det märks ju till exempel på julskyltningen. Varenda gata här i Regenburg har sin egna form av belysning, alla skyltfönster är proppfulla med granar och grankvistar.  Vi gick egentligen inte alls särskilt mycket på marknaden. Tanken var att jag skulle köpa grejer med hem till att göra halloumi-burgare. Men när jag kommer in i affären så är en kasse sönder och det är dessutom rush hour när det gäller livsmedelsinköp, så därför var kön ändå bort till mjölken. ÄNDÅ BORT TILL MJÖLKEN I TELL YOU!!! Okej, ni kanske inte vet var vår mjölk står, men det är jäkligt långt borta från kassan i varje fall, det vill jag lova. 
Så jag lämnade gott tillbaka mina varor och mötte upp Marcel för att äta vegetarisk Döner förståss. 
Huh, på tal om mat så har jag förresten äntligen fått en tysk favoriträtt. Rahmschwammerl mit semmelknödel, helt enkelt. Skitgott är det, det är som en soppa med svampar i olika storlekar och den är gjord på grädde och så en knödel till det, som för er som inte vet, är som en stor degklump typ. 
 
Bildresultat för rahmschwammerl mit semmelknödel
 
Och just i måndags serverades nämligen Rahmschwammerl mit semmelknödel i skolmatsalen. Vilken lycka alltså!!! Slurvade och smaskade i mig detta! I alla fall så tog vi oss en sväng till julmarknaden, men de höll precis på att stänga. Så det vi gjorde var helt enkelt att köpa en adventskrans. Japp, jag sa rätt. I Tyskland är ljusen i en krans och det spelar ingen jäkla roll om dom står i tripptrapptrull ording eller inte, för dom är i en krans. Kransen kan tydligen bestå av lite olika, men den vi köpte var med mossa. Förutom det så var det egentligen inget särskilt jag kan sätta fingret på som gjorde min måndag så härlig. Men den bara var det. Det var väll något lugn i kroppen. Jag och Marcel hade väldigt kul. 
 
 
 
Och så igår tisdag så var det alltså dags för våran årsdag. Jepp, vi hade anniversery. 2014 den 28 November blev vi alltså ett par. Och exakt en månad tidigare träffades vi för första gången i ett hostelrum i Auckland, Nya Zeeland. Vi har kommit en bra bit sedan dess. Nya Zeeland, Sverige och Tyskland. Resor, äventyr, svårigheter. Besök av och med familjerna. Mycket kärlek. Så häftigt. Jag är riktigt stolt över oss. Vi har lyssnat mycket på varandra och tagit emot konstruktiv kritik och lärt oss att förbättra oss på olika sätt. Innan jag flyttade ihop med Marcel trodde jag verkligen inte att jag kunde bo ihop med någon, men jag tror banne mig att vi har motbevisat mina fördomar. Vi har båda alltid haft en väldigt öppen, realistisk syn på oss som par. Att "livet" händer och att vi förmodligen inte kommer att vara tillsammans hela våra liv. Vi är unga och sin egen lycka är så väldigt viktig. Men just nu är vi ärligt talat som allra lyckligast, tror jag nog. Vi är stabila typ. Vi hejar på varandra och samtidigt på oss tillsammans. Marcel är verkligen en helt otrolig person på så otroligt många sätt. Jag är mycket mer en person som vill fira stort på födelsedagar och julafton och på dessa speciella dagar, men på vardagar kan jag ha svårt att vilja göra "måsten". Medan "måsten" kommer väldigt naturligt för Marcel såsom att diska, tvätta och annat kan han göra helt utan att klaga. Men att klura ut den perfekta presenten och att göra en speciell dag till en verkligt speciell dag är mer min melodi. När det gäller vardagssysslor är vi väldigt lika. När det gäller det mesta är vi väldigt lika. Jag gillar däremot att ha en lite lös plan över veckans måltider, men har jag inte köpt mat till alla dagar eller har jag ingen lust att laga mat så talar jag bara om för Marcel att nej, idag pallar jag inte laga mat, då fixar han det utan något problem. Jag har ju min enda hat-syssla, att diska. Jag blir så arg när jag måste diska, helt pissed off. Marcel tar vi läget den allra mesta disken, men jag jobbar på att diska mer. Det är bara så jäkla äckligt. Oh, well, kanske lite off-topic. 
 
 
 
Våran årsdag spenderades inte på något särskilt sätt. Vi gick ju i skolan och sedan på kvällen så var det Game-night på Universitetet. Det var det förra terminen också, och då var jag med och det var skitkul! Vi var kanske 30 pers, en massa skärmar med mario kart, singstar, kirby-spel, skjut-spel, plattforms-spel. Ja, allt möjligt helt enkelt. Så väldigt kul. Det fanns snacks och dryck och så beställdes det även pizza. Och dansades. I ena rummet hade vi typ bara randome musik, mycket tyskt, och dansade jäääärnet!!! Så kul! Jag kom hem vid ett-halv 2, jag har ändå min längsta skoldag på tisdagar och idag onsdag gick jag upp halv sju. Men Marcel stannade längre, vi lånade faktiskt ut vår tv så han var tvungen att fixa med det. Hursomhelst en väldigt trevlig kväll. Som vanligt sjöng vi Eminem.
 
Och idag då, vad har varit så himla bra idag? Jo, onsdagar brukar jag sätta mig på något café och nöta tyska-läxor och det gjorde jag alltså idag. Väldigt trevligt var det och jag fick en massa gjort, som jag sedan lät Marcel gå igenom så att han kan förklara mina fel för mig. Så har vi ätit halloumi-burgare idag också, och jag kollade på lite "Ett jobb för berg". 
 
Men jag måste ju ändå nämna hur det vara att baka kakor i helgen med Marcels extended family. Vi var alltså hemma hos hans mormor, som har ett helt gigantiskt hus med 6 badrum, varav tre har badkar. De är alltså vanligtvis 2 personer som bor där. Men i helgen var vi 14 pers (plus en bebis i Marcels systers mage), två hundar och en katt. Vi bakade en massa coola tyska kakor, Lebkuchen, Spitzbuben, Nussecke och så bidrog jag med en batch av svenska Midnattskakor, vilket är mitt go-to kakrecept när jag vill göra något gott fort. 

(null)


Vi hade även en liten fotostudio för att ta bilder på oss barnbarn och partners. Vi tog även gruppbilder utomhus. Dessutom graverade vi glas. Marcels moster Saskia hade en liten maskin så att man kunde göra det för hand, coolt va? 

(null)


Vi fick också alla varsin julklapp, och varsin tomte. Men julklapp spar vi tills våran mini-julafton. Tomten spar vi förresten också, vi har nämligen gömt undan allt vårat julpynt. Det får komma fram imorgon, dagen innan den första december alltså. Då ska vi lyssna på julsånger, kanske baka lite till och suuuuga in julen. Jag har verkligen sett till att vårt rum ser riktigt kalt ut så att det lilla julpynt vi har ska få skrika jul rätt i ansiktet på oss! :D 


 
Nåväl, nu vet ni detta. Hoppas ni får en fortsatt trevlig vecka! Ha det bra så länge!