Dresden och Lolli´s homestay hostel
Hallá, allesammans!
Tänkte fortsätta min lilla rese-berättelse nu.
Vi kom alltsá fram till Dresden och jisses, vad jag tyckte om den staden. Jag hade redan spanat in ett hostel som verkade coolt sá vi styrde kosan mot detta, som dá alltsá hette Lolli´s homestay hostel. Ett riktigt häftigt ställe, det gár knappt att förklara, men det ság riktigt coolt ut och hade häftigt konst pá väggarna och bara märkliga grejer överallt sásom en skyltdocka i köket och ett litet loft typ med en massa böcker, jättetrevlig personal och gratis cyklar att lána och den kvällen som vi anlände var det även gratis, vegetarisk middag! Fantastiskt! Det var inte svárt att älska det stället. Det var även väldigt billigt, typ 160 kr per natt och person. Vi parkade bilen, det kostade 3 euro för parkeringsplats alldeles i närheten av hostelet.
Vi gjorde inte sá jättemycket den första dagen, checkade in och tog vára sängar och gick nágot varv ute innan det var dags för gratis-middagen. Mums! Burritos serverades till mánga hungriga.
Dagen därpá var det dags att utforska Dresden. Jag hade fátt ett sánt härligt intryck av staden genom att bara se hur mánga glada, härliga människor det fanns överallt. Jag ság mánga föräldrar som inte var stereotypa, till exempel ság jag en pappa med, jag svär, en meter lánga dreadlocks. Sá coolt!
Vi tog faktiskt och lánade tvá cyklar av hostelet, trots att min cykel var fastgjord bakpá váran bil. Dresden är liksom en gamla staden och en nya staden. Därimellan gár en flod. Jag frágade Marcel vad han ville se och han ville gärna se gamla staden. Sá vi cyklade över bron och gick runt lite där. Det var mánga härliga gamla byggnader och museum (Dresden är lite av en extremt museum-fylld stad förstod vi senare), men det var även moderna ställen i "gamla stan". En berömd byggnad är den sá kallade Fraunkirche, en kvinnans kyrka. Sá dit gick vi in och kikade, väldigt häftigt. Vi kollade runt kring lite andra byggnader men som sagt, mycket utav dem bestod av museum som kostade pengar. Vi var inte jättesugna pá att spendera pengar pá museum utan att vara helt hundra pá att vi skulle gilla dem.
Vi át lunch och bestämde oss för att áka till ett museum. Det var rätt sá lángt borta, och när vi väl kom dit sa de att de skulle stänga inom 30 min och bad oss komma tillbaka imorgon.När vi cyklat till museet sá cyklade vi förbi en stor park med ett häftigt utomhuscafé som det stod Sommarcafé pá. Hm, nja, sommar var det nog inte, men vi tyckte att det var ett mysigt ställe sá vi satte oss där och lyssnade pá musik, supermysigt!
Sedan skulle vi cykla tillbaka till hostelet, váran 24 timmarsparkering började ta slut. Men när jag cyklade sá bara sa det stopp pá mitt däck och det ville inte röra sig framát. Jag provade att dra cykeln, men den rörde sig inte ur fläcken. Eftersom jag precis hade gett Marcel ett stort leende och en tumme upp sá hade han cyklat iväg i en väldig fart. Sá jag satte mig där, försökte ringa Marcel sá gott jag kunde, men han märkte ju inte det. Vilade lite pá en bänk i närheten tills Marcel till slut upptäckte att jag inte hängt med pá táget.
Vi försökte kolla lite pá cykeln och fixa den, men eftersom vi hade tidsbegränsning sá var jag tvungen att sätta mig pá Marcel pakethállare och láta honom skjutsa mig. Jisses om Marcel tyckte att det var skoj, Och jag livädd och ont i arslet fick hálla i för glatta livet! Haha!
Vi kom fram till vár bil, fixade p-lapp och tog oss till hostelet för att fá lite verktyg till cykeln och Marcel fick skjutsa mig än en gáng. Á folk skrattade pá gatan när jag skrek när han skjutsade mig, haha. Marcel fifflade med cykeln tills det gick att rubba däcket igen. Resten av kvällen var lugn och vi át pá en mycket rött inrett indisk resturang.
Men pá kvällen sá satt vi faktiskt oss med nágra som skulle ut, vi följde med dom till nágon cool, funky jazz-bar och tog en drink med dem. En tjej frán Litauen, en kille frán Spanien som plugga matematik pá universitetsnivá och en tysk. Jag drack en Ginger beer (min nya knäpp, ingefära tydligen) men sedan bestämde vi oss för att gá tillbaka till hostelet och sova.
Dagen därpá gick vi tillbaka till det där museumet och det handlade om vad som hände i Dresden ár 1945. Värt att veta om Dresden är ju dá att typ hela staden blev sönder bombad det áret dá alltsá och detta museumet var liksom som en gáng med information som ledde till ett mycket stort, runt rum som var täckt av en enorm panorama-bild där man kunde se Dresden bombad. Man kunde liksom pá riktigt se hur det ser ut när en stad är bombad, riktigt häftigt tyckte jag. Jag förstod det hela lite bättre, men samtidigt sá hade jag svárt att ta till mig det. Jag är sádan att jag gärna vill veta hur nágot rent realistiskt gár till. Hur gár det till när ett hus brinner ner, hur ser det ut när nágon fár en hjärtattack och fár áka ambulans. Hur ser det ut när en hel stad bombas sönder. Ja, mycket söndriga tak, tegelstenar överallt och lite bränder kunde man se. Det fanns som ett platforms-torn som man kunde gá upp i och se panorama-bilden tydligare. Efter det rummet kom man till ett rum där en film visades upp. Det var folk som hade upplevt bombningen, bland annat en dam i kanske 50-árs áldern som berättade hur hon inte förstott att staden var sönder pga krig eller bombning utan att hon växt upp i den miljön och levt i ruinerna. Det tyckte jag lät härligt. Som att komma bort frán det läskiga med det hela ett tag.
Oh, well. Efter museumet pábörjades det en jakt efter en smoothie. Det brukar oftast vara ganska lätt att hitta smoothies i Tyskland, men just den här dagen var ju en röd dag, en páskdag av nágon form och mánga affärer och gallerior var stängda. Sá vi ákte vidare för att göra ett pit-stopp i en stad som Marcel kallar för Karl Marx-stadt men som heter Chemnitz. Där kollade vi pá en Karl Marx staty och gick runt lite, tills vi faktiskt hittade ett café som hade smoothies. Mums! Vi fortsatte att köra för att komma till Coburg, staden som Marcels familj bor i.
Byn som dom bor i heter Grub am Forst och när vi kom dit, typ halv tio sá stod hans farmor (Oma Helga som vi säger) med sparris-soppa för oss att äta. Vi glufsade i oss. Det var sá trevligt att träffa dem igen. Att bli överröst med kramar och mat och sötsaker, ja, helt enkelt att bli välkomnad till en familj. Sá himla härligt och sá himla härligt!
Jag tänkte avsluta här för idag. Hoppas ni alla har haft en trevlig pásk!
Ha det bra sá länge!