En italiensk glassbar, ett indiskt hem och en tysk travelmate!
Hejsan, allesammans!
Det har hänt så mycket skoj sedan sist. I torsdags den 13:e november , tror jag bestämt det var, mötte jag upp en indisk man som jag fick följa med hem för att kolla upp hans hus och om jag ville stanna hos honom och bo där. Det är en slags woofing, eller det var i alla fall vad han kallade det, men jag gör typ inget arbetande. Vad jag har föstått så bor jag mest här för att det ska se ut som att någon bor här, och då får jag 200 dollar i veckan utöver gratis boende och mat. Det är tydligen ett ganska "dodgy" område och kan vara lite mindre snälla människor i krokarna. Andy, den indiske mannen som bor här, berättade att det har varit ett inbrott här för någon månad sedan. Jag spenderade några timmar hos mannen, kollade in huset och bestämde mig för att flytta in. Så vi åkte tillbaka in till YHA Auckland City, mitt hem och hostel och jag kunde lämna mina väskor i hans bil och så gick jag och jobbade.
De senaste veckorna så har jag lärt känna en tysk grabb, ni som läste förra inlägget kanske minst att jag avslutade det med att "Några tyskar kom just in så de kommer nog bo här", ja en av de tyska killarna var denna tyska grabb, Marcel Mück. Jag har känt honom ett tag nu och vi kommer förvånansvärt bra överens. I början kom vi väll inte toppen överens, men nu är det helt läskigt hur bra vi kommer överens, haha! Vi har suttit och målat, spelat kort, gått runt i Auckland, lagat mat tillsammans och haft allmänt kul tillsammans. Så när han sedan berättade att han hade en buss att passa till Kerikeri (fyra timmar från Auckland) så blev jag ju lite ledsen. Vi pratade en del om att resa tillsammans och nu har vi börjat planera mer på riktigt. Han missade faktiskt den första bussen och det var ju tur det. Han bokade dock en bussresa till dagen efter och jag följde med honom till stationen och kramade adjö, men det var ett bittert adjö. Trots att jag visste att han skulle tillbaka snart igen, så visste jag inte när han skulle vara tillbaka i Auckland. Vi spenderade i alla fall sista dagen på The Auckland Art Gallery och det är både gratis entré dit plus att konsten där inne är helt grym!! Vi var båda helt fasinerade och gick därinne jättelänge. Vi kollade på fotograffier och "riktig", målad konst, plus att vi även kollade på Maori-konsten. Det är en enormt stor byggnad och väldigt svårt att hinna med allt, så vi sprang nästan till Lego-rummet, som är en utställning med ett stort bord och sittplatser och så är det en massa vitt lego där som man får skapa med hur man vill. Det är väldigt häftigt och många skapelser är verkligen huuur stora som helst! Jag trodde inte att min skapelse skulle bli så cool som vissa andras där, men min blev ascool!! :) '
Kan vara lite smått svårt att se min kreation på bilden, eftersom allting är vitt, vitt vitt.
Vi har hunnit med att gå på Auckland Art Gallery en gång till för att kolla på deras The Light Show som är en tillfällig grej där som faktiskt är det enda som kostar pengar. Det var en väldigt cool grej, men något mindre awesome än vad jag trodde det skulle vara, jag hade nog lite för höga förhoppningar. Till exempel så hängde en glödlampa och så kom det förbi en som jobbade där och sa att det var "the masterpiece of the art gallery". Hmm. Anyways, jag och Marcel är helt nere i konst och vi målar själva så fort vi har tid och möjlighet, vilket är typ jämt. Jag har börjat ta hem pints från jobbet som vi sedan målar på. De kanske ser ut lite som Ben N Jerry´s pints som man köper, fast dessa är helt vita och det går ju inte. Så vi målar på dem. Den första blev en tolkning av Edvard Munchs målning Skriet och det var bara locket. Marcel målade resten av pinten, men den har jag inte fått med på bild ännu.
Jag jobbar vanligtvis onsdag-fredag och så ledig lördag och så jobbar jag söndag. Men vill de ha mig på jobbet nån mer dag så jobbar jag då med. Så denna vecka (17-23 nov) så har jag varit ledig måndag och tisdag. Måndag gjorde vi typ ingenting alls. Bara chillade, målade och åt mat typ. Fett liv. På tisdagen hade vi äventyr, vi gick upp lite tidigare för att ta bussen till färjeterminalen och färjan till ön Waiheke. Men mer om det i ett annat inlägg eftersom jag inte har fått in bilderna ännu. Nån gång under veckan flyttade även en tysk tjej in här i huset också, kan inte riktigt komma ihåg/stava till hennes namn, men ja. Så nu är vi två tyskar, en svensk och en indisk man här i huset och bor på Te Atatu South Road. Vi har kommit vilse så himla många gånger, men det är väldigt skönt att vara en bit ifrån Auckland. Oftast så hämtar den indiske mannen upp mig från jobbet. När jag slutar jobbar (halv tolv-halv ett-tiden på natten) så hämtar han upp mig.
Men häromdagen så kunde han inte då han hade druckit whiskey och sedan somnat. Ja, då fick Marcel helt enkelt ta och hämta upp mig. Nu har jag Marcel bara hunnit vara här i en månad ännu, och hade aldrig kört bil i NZ förut. Han fick låna en bil av den indiske mannen. Jag försöker kontakta honom med mina båda telefoner där jag sitter på Carls Jr när min Nokia mobil dör och jag inte får tag i nåt internet. Hmm, jag sitter där och har ingen som helst aning om var han är eller om han hittar. Tja, det tar väll någon timme men till slut knackar han på på Carl Jrs fönster och har alltså hittat till centrala Auckland. Wohoo! Men hem då? Hmm. Att köra i Auckland kanske inte är helt enkelt, speciellt om man inte kört i Nya Zeeland förut, haha. Hans mobil dör och vi har ingen GPS, men jag prövar med min och det verkar funka. Vi kör fel ett par gånger, men det är ju helt okej, vi har ju inte bråttom. Och då berättar Marcel att vi är utan bränsle. Hmm. Vi hittar i alla fall en mack och... har ingen aning om vad vi ska hälla i den där bilen.. Vi frågar, men får inget svar av de på macken. Vi träffar i alla fall en taxi-chaffuör som ger oss vägbeskrivningar och vi bestämmer oss för att i förhoppningsvis kommer att klara oss på det vi har i tanken, hehe. Så vi kör fel lite till och så dör min mobil.. ingen gps.
Oh well, vi överlevde och hittade hem, det var ju inte så svårt den sista biten och utan att få soppatorsk mitt ute i ingenstans, haha. Av nån konstig anledning var jag kolugn hela tiden, jag antar att jag börjat vänja mig vid nära döden-upplevelser och diverse katastrofer.
I fredags gjorde jag och Marcel pannkakor till lunch och tog sedan en buss in till stan för att kolla på the Mockingjay. Denna gång blev det ingen goldclass bio, haha. Vi trodde vi skulle komma försent och sprag typ till bion och hann köpa biljetter. Och såklart ville jag ha popcorn, så när vi kommer in på bion så är det fortfarande reklam. Så vi smiter ut och köper popcorn. Den största jäkla hinken de har delar vi på. Men precis när vi sätter oss börjar bio-reklamen spela en coca cola reklam som läskar oss så jäääääkla mycket och vi blir törstiga, så Marcel smiter ut och köper flaska vatten till oss. Haha, vi hann alltså med en del även om vi nästan kom försent. Marcel blev lite besviken på att popcornen var salta, haha. I Tyskland ska popcorn tydligen vara sockriga.. hm.. Filmen var bra, men jag hade förväntingar om att den skulle vara mer brutal och inhuman. Så jag var beredd på att spruta tårar, men grät bara lite. Några scener var dock väldigt powerful och mäktiga.
Igår hade jag ett möte med min chef och gissa vad, jag har fått läxa. Jag ska skriva tio reviews på en vecka och de var jättesvåra. Kan berätta lite mer om dem nån annan gång, men nu ska jag göra mig iordning för jobb, sitter här på soldäcket och Marcel sitter brevid och målar the Starry Night på en glasspint, haha. Soligt och fint är det också.
Ha det bra, adjöken för stunden! :D