Ellen- en fördomsfri ungdom

Hej! 

 

Nu är det såhär att jag har tagit en sväng i en bil med en herre som hette Johan, vi samtalade lite. Tydligen kom han från Huskvarna, men hade ändå lite kunskap om byn Björka. Vart vi körde har jag nästan förträngt, konstigt nog. Någonstans blev det, men i början sa han mest bara höger eller vänster. Vi tog oss bort mot Ränneborg och vägen bortom där. Det var vääääldigt slaskigt, men vi pratade hela tiden. Jag var som vanligt inte nervös ett dugg. Varför skulle jag? Köra bil kan väll en annan. När vi kommit nära en järnvägskorsning fick jag backa runt på ett ställe. Alltså inte på järnvägskorsningen, men vid. Och det gick sådär faktiskt, det var ju snö liksom. Så jag råkade backa upp på snön, men jag nämnde det för honom och då sa han bara "kör på bara, du är ju från landet", så jag körde på på snön, trots att bilen blev lite lätt upphöjd, haha! 

När vi sedan på något sätt kommit till rondellen vid Ica och Lidl, så blev jag beordrad att följa skyltar mot Jönköping, och jag måste erkänna, första skylten missade jag och chansade till höger, men det gick ju toppenbra och jag kollade extra noga på resten av skyltarna som jag åkte förbi. 

 

När vi kom till dollarstore/abboravikenrondellen så bad han mig köra mot Vetlanda, eftersom han sa Vetlanda, Nifsarp så förstod jag att körningen snart var över. Kan inte påstå att jag blev nervös här heller riktigt, hm. Konstigt. Jag körde in på Nifsarpsparkeringen och valde exakt samma parkeringsplats som bilen stod på innan, hehe! Nu när jag tänker efter minns jag också att jag parkerade på Willys en kort stund. Smidigt att parkera vid åtta-tiden på morgonen, inte många bilar där. 

 

Anyways, när vi kommit fram och var stillastående så sa han att han tänkte godkänna mig för den här körningen. Jag är ganska säker på att jag både blev döv och frågade "på riktigt?". Han frågade om jag ville att skulle godkänna mig, och det svarade jag ju "ja" på. Vi tog i hand och han gick igenom mina småfel, som att jag körde lite för fort på dåligt väglag, men att jag hade sänkt och anpassat farten sedan så det var ingen fara. Vi tog i hand en gång till och jag gick ur bilen, där stod Ingrid med frågande ögon och jag talade om att jag var godkänd, fick en kram från henne och ja. Sedan dess har jag suttit här inne på Nifsarp och gjort inte mycket. Verkar som att jag får skjuts tillbaka i alla fall, så jag väntar här i värmen ett tag. Haha, körkort, så lustigt! 

 

Innan kom det ut en kvinna (typ äldre modell, inte stengammal, men äldre) som förmodligen precis gjort kunskapsprovet. Och hon grät och grät och talade om för sin vännina att hon blivit godkänd, haha! Visst blir jag glad för mitt körkort, men at the end of the day, så är det bara ett rosa plastkort :D